En olycka kommer sällan ensam. Inom loppet av en vecka har Norrköping drabbats av tre stora varsel:
- Whirlpool flyttar sin verksamhet till Italien och varslar 323 anställda
- Vitamex flyttar produktionen till England och varslar 75 anställda
- Seco Tools tar produktionen till USA och varslar 92 anställda
Under förra året varslade ytterligare sju Norrköpingsföretag om uppsägningar, sammanlagt handlar det om nästan 1 200 jobb som försvinner från kommunen. Det är ett hårt slag mot framför allt de enskilda anställda som riskerar arbetslöshet med de ekonomiska och sociala konsekvenser som följer. Men också kommunen drabbas genom förlorade skatteintäkter.
Därtill förstärks Norrköpings dåliga rykte som företagskommun. Frågan blir då om företagens flytt och varslen ska betraktas som ”olycka”. ”Det är av girighet och för att de ska tjäna pengar som de lägger ner”, säger en varslad anställd vid Seco Tools. Ja, ett företag som inte tjänar pengar är snart inte längre något företag, vilket vare sig är ledning eller anställda till gagn. Och Norrköping verkar inte vara en plats där företag tjänar pengar. Förutom företagsflykten talar kommunens försämrade utveckling i företagsklimat för det. I Svenskt Näringslivs ranking för 2013 hamnade Norrköping på 155:e plats, vilket är en försämring med 47 placeringar från året före. I höstens enkät får Norrköping det sammanlagda omdömet som länets tredje sämsta företagsklimat – om man frågar företagarna själva. Och vem ska man annars fråga? Svenskt Näringsliv har även undersökt vad politikerna tycker, och generellt sett rankar politikerna alltid företagsklimatet i kommunen högre än företagarna. Vilket inte är särskilt förvånande. I Norrköpings fall ger politikerna kommunen 3,35/6 i betyg medan företagarna bara ger 3,02. Som jämförelse får Sverige som land 3,9 av politikerna och 3,42 av företagarna.
Men det här med företagsklimat, har det någon betydelse? Företagen bestämmer ju själva över sin verksamhet och vad gäller villkor såsom handelsavtal, momssatser och andra övergripande regler beslutas de oftast på nationell eller till och med internationell nivå. Så vad spelar det lokala ”klimatet” för roll? Man ska inte underskatta attityder till företagare, det vill säga hur de som skapar arbete, skatteintäkter och därmed välfärd bemöts av de styrande politikerna. Känner de sig välkomna, behövda, uppskattade? Eller ses de mest som pengamaskiner vilka ska verka i det tysta och inte gnälla? Man ska inte bita den hand som föder en, sägs det. Företagare är verkligen de som föder en kommun. Vidare handhar kommunen mycket av den byråkrati som företagare har att rätta sig efter, såsom tillstånd och tillsyn av olika slag. Hur hanteras de – skyndsamt och smidigt, eller trögt och ointresserat?
Norrköpings rödgröna ledning får motta mycket kritik från oppositionen. De borgerliga partierna menar att det är dags för ett mer företagsvänligt styre av kommunen. Ligger det något i kritiken, har företagsklimat med det politiska styrets färg att göra? Borgerliga partier anses ju i allmänhet vara mer företagsvänliga än de på vänsterkanten. Sett till Östergötland har Åtvidaberg i några år rankats som länets etta gällande företagsklimat. Där har socialdemokrater och moderater styrt tillsammans de senaste två mandatperioderna, med en uttalad plan att förbättra miljön för näringslivet. Något som kommunen verkligen har lyckats med. Ydre, Linköping, Mjölby, Kinda och Ödeshög placerar sig också på topp 100 för 2013. Samtliga, Mjölby undantaget, är borgerligt styrda.
Mjölbys fall är extra intressant. 2006, då företagarna gav kommunen 3,4 i sammanfattande omdöme, blev det maktskifte i valet och Alliansen bröt tolv års vänsterstyre. 2010 tog S åter över men under den gångna mandatperioden hade företagarnas omdöme höjts till 3,87. Sedan dess har företagarnas – och politikernas – betyg dalat. En liknande utveckling har Motala, länets sorgebarn på plats 247. Alliansstyret 2006-2010 bröt en S-dominerad historia och placeringen på rankingen för företagsklimat förbättrades under fyra år. Men redan 2011, då vänsterkoalitionen återtagit styret, sjönk företagarnas omdöme från 3,19 till 2,81. På rankingen sjönk Motala 65 placeringar på ett år. På 2013 års lista hade kommunen dock spottat upp sig 20 hack, men är ändå alltså klart sämst i länet.
Så det finns en del som tyder på att den borgerliga oppositionen i Norrköping har en poäng när den förespråkar maktskifte för att få till klimatförändringar för företagandet i kommunen. IF Metall, vars medlemmar är hårt drabbade av varslen i Norrköping, lägger ingen skuld på det lokala styret – det är ju valår – utan skyller på regeringen och den dåliga a-kassan (NT 30/1). Men hur bra a-kassan än skulle kunna vara, är det ju jobb som de flesta människor vill ha. För det krävs företagare. 2014 års rankinglista presenteras i maj. Innan dess borde IF Metall snacka företagsklimat med S-företrädarna i Norrköping. Det ligger i bådas intresse.