Det tål att upprepas att övervakningskamerornas själva existens ofta inkräktar på den personliga integriteten och hämmar det sociala samspelet.
Men det är kanske inte ens det allvarligaste problemet. Kamerorna vittnar om misstro och uppgivenhet. När det medmänskliga ögat ersätts av det registrerade kameraobjektivet är det ett symptom på ett samhälle som har blivit kallare, där människor inte vågar ingripa mot brott eller räcka en hjälpande hand till en medmänniska.
Jag påstår inte att övervakningskameror skulle vara fel i alla sammanhang. Men vi är farligt ute när vi sätter i system att använda kameror för att spara pengar. Vi skapar inte ett tryggare samhälle genom att systematiskt ersätta människor med maskiner.
Läs mer i papperstidningen.