Marginalskatter på upp till 103 procent och kapitalinkomster beskattade som inkomst ovanpå lönen, årlig förmögenhetsskatt på ägandet och en hög väntande arvsskatt. Det gjorde att alla som drev företag framgångsrikt var dömda att förlora makten över sitt livsverk på 1970-talet. Och det var precis det som var meningen. Politiken hade också effekt. Framgångsrika företag lades i stiftelser utomlands och ägarna flyttade. Efterkrigstidens två mest framgångsrika svenska företag, IKEA och Tetra Pak, registrerades utomlands. Det var enda möjligheten att undvika att den Svenska staten skulle stjäla livsverket. IKEA höll på att gå omkull av Sveriges ekonomiska politik i början på 1970-talet. Bertil Torekull, Östgöta Correspondentens chefredaktör 1981-1989, som skrivit två böcker om Ingvar Kamprad och IKEA, har i en kommentar sagt att "han flyttade ut för att garantera företagets överlevnad inom familjen". Det är ingen slump att detta skedde, politiska beslut spelar roll. Lafferkurvan existerar i verkligheten.
Vindarna vände på 1980-talet. Ett av de sista strategiska besluten Olof Palme var med om att ta innan han tragiskt mördades, var att inleda valutaavregleringen 1985. 1990-1991 kom "århundradets skattereform", en uppgörelse mellan Socialdemokraterna och Folkpartiet, som sänkte marginalskatterna till omkring 50 procent för de 15 procenten med högst inkomster, övriga fick 30 procent i marginalskatt och kapitalinkomster beskattades med 30 procent. Socialdemokraterna avskaffade arvsskatten under Göran Perssons ledning 2005 och alliansen avskaffade förmögenhetsskatten under Fredrik Reinfeldts ledning 2007. Successivt har både socialdemokratiska och borgerliga regeringar gjort Sverige mer företagar- och ägarvänligt.
Det finns en ständigt pågående diskussion om de ekonomiska klyftorna. Den som velat driva tesen att "landet slits isär" har använt sig av siffror som beskriver relativ fattigdom, det vill säga hur mycket någon tjänar i förhållande till vad någon annan tjänar. Den som velat beskriva verkligheten som att det successivt trots allt blir bättre och bättre har använt siffror på absolut fattigdom. Båda sidor har haft rätt samtidigt. Båda sätten att mäta på är relevanta att beakta.
Nu väljer Kamprad, världens fjärde mest förmögna man enligt Bloomberg, att flytta hem till Sverige. Den relativa fattigdomen i Agunnaryd kommer med Ingvar Kamprads hemflytt att öka katastrofalt mycket och den absoluta fattigdomen kommer om något minska lite. Endast svårt inbitna socialister kan anse att Sverige blir sämre när Ingvar Kamprad återvänder.