Det går bra för Sverige. Ekonomin växer, fler får jobb, de offentliga finanserna är starka. Så ser den övergripande bilden ut, men tittar man i närbild finns stora skillnader var tillväxten sker. Bäst går det i storstadsregionerna, men även Linköping är en av de regioner som beskrivs som snabbväxare i den genomgång som Dagens Samhälle gör i sitt senaste nummer (1/2011). Just i detta fall är det en studie av Västsvenska handelskammaren som ligger till grund för artikeln. Man har mätt sådant som befolkningstillväxt, sysselsättning, utbildning, nyföretagande, lönenivåer, hälsa och lite annat. Storstäderna drar, så har det sett ut länge.
Det som är mer bekymmersamt är att analysen också visar på en fortsatt klyvning av Sverige. Till exempel befolkningsförändringarna är ganska dramatiska, men det syns inte i de nettoflöden som redovisas i folkmängdssiffrorna. Flyttlassen av unga rullar på historiskt höga nivåer.
En del av landet växer, andra delar glesas ut ekonomiskt och demografiskt. Så ser det ut nationellt, men också inom länen. Det är förvisso inget nytt fenomen. Debatten har pågått i årtionden, men hittills har politiken inte kunnat var en motkraft till denna trend. Det är inte så konstigt, eftersom det handlar om samhällsförändring och krafter som politiken har svårt att rå på.
En försvårande ytterligare faktor är att många kommuner i de tillväxtsvaga områdena har en ekonomi som är minst sagt skakig. De beskrivs som Greklandskommuner, syftande på stor skuldsättning och obalanser i ekonomin. Några kommuner i vår närhet räknas till denna kategori, men de flesta av dem finns i mellan- och norra Sverige. Enligt Kommunratings (ett företag som säljer råd och finansiella tjänster till kommunerna) siffror är Ydre en sådan kommun. Västervik, Åtvidaberg och Vadstena är andra kommuner som har en nettoskuldsättning som är riskabel enligt rapporten. Ingen av dem ligger i det skikt som beskrivs som ohanterlig skuld. Vi har diskuterat hanteringen av kommunernas och landstingens pensionsskuld i dessa spalter under hösten. Den är en del av problematiken.
En väg ur problemen som diskuterats många gånger är att slå samman kommuner. Det kommer att bli en fråga som får större tyngd, när regionerna ska snickras samman de närmsta åren. Där går man in i en skarp fas denna mandatperiod. Det som komplicerar saken är att Sverige ser ut som det gör. Om små inlandskommuner, med stor yta, går samman skulle de ekonomiska grunderna alls inte påverkas. Två, tre eller fyra svaga blir inte en stark.
Tio till femton procent av befolkningen finns i dessa kommuner, så det är verkligen ingen sak i marginalen. Där ska finnas samhällservice, även om den aldrig kommer att bli lik den som finns i landets övriga delar.
Vi vet en del om tillväxtens effekter, men mindre om hur tillväxt faktiskt skapas. Här finns ett viktigt samhällsproblem som behöver politiska svar. Det kräver i sin tur att frågorna diskuteras öppet. Som det är nu sitter man mest och väntar. Ska hela Sverige leva? Går det?