En kinesisk affärsman investerar miljarder i Kalmar, rapporterade Corren i tisdags. Det handelshus han bygger kommer att ge ett par tusen nya jobb och i bästa fall locka tre miljoner besökare per år från hela Europa.
En regionalpolitisk askungesaga. Osannolik - men helt sann.
Inte undra på att kommunens företagare just nu är de mest optimistiska i hela landet.
Vad kan Linköping lära av miljardregnet över Kalmar?
Att samma sak skulle hända här är inget man kan räkna med. Men affärsmannen Jinxing Lou valde mellan Amsterdam och Kalmar för sitt jätteprojekt. Det som avgjorde saken var Kalmars strategiska placering - inte för långt bort från den europeiska kontinenten och centralt placerat i Skandinavien, med hyfsade båt-, tåg- och vägförbindelser. Dessutom med betydligt lägre tomtpriser än Amsterdam.
Så ser den globala verkligheten ut, och det kommer att bli allt tydligare i framtiden.
Också Linköping bör förbereda sig för perspektivet att staden tävlar om stora bolagsetableringar med jämförbara orter i Europa. Linköpings förutsättningar att gå vinnande ur en sådan jämförelse är inte sämre än Kalmars. Snarare bättre - även om allt naturligtvis beror på de specifika förutsättningar ett visst bolag eller projekt söker.
Men för att Linköping ska stärka sin position måste infrastrukturen i regionen utvecklas på bästa tänkbara sätt. De möjligheter som hamnen i Norrköping innebär måste tas till vara. Ett modernt resecentrum i Linköping med direktförbindelse till flygplatsen är en annan del i pusslet.
Att Ostlänken byggs så snart som möjligt är kanske det allra viktigaste. Inte bara för att Linköping och Norrköping får en bättre förbindelse med Stockholm. Snabbtåget bör också knyta an till Skavsta flygplats och på så vis öppna ännu en möjlighet för persontransporter. Dessutom är Ostlänken en del av Götalandsbanan, som ska knyta Linköping närmare Göteborg och Jönköping.
Exemplet från Kalmar visar hur vanskligt det är att med samhällsekonomiska kalkyler räkna ut lönsamheten av ett tågprojekt som Ostlänken och jämföra det med andra tågbyggen i Sverige. Resonemanget att statens pengar bör satsas där de ger bäst utdelning för samhällsekonomin kan låta vettigt.
Men svensk tillväxt ses då som ett nollsummespel: Bygger man ut infrastrukturen i Uppland ökar tillväxten i regionen, bygger man någon annanstans hamnar tillväxten där.
Det sättet att tänka missar det globala perspektivet. Linköping och Östergötland tävlar inte längre främst med andra delar av Sverige om bolagsetableringar och investeringar. Precis som Kalmar jämfördes med Amsterdam kan Linköping komma att jämföras med Gdansk, Trieste eller Birmingham. Förlorar Linköping en sådan match hamnar investeringen i ett annat land - vilket hela Sverige förlorar på.
Därför bör Ostlänken vara ett högprioriterat nationellt tillväxt- projekt.