Svenskarna och deras valda företrädare går i otakt i kärnkraftsfrågan. I början av oktober kom regeringen överens med centern och vänsterpartiet om att stänga den kvarvarande reaktorn i Barsebäck. Det är ett beslut som är synnerligen dåligt förankrat bland medborgarna.
Enligt en Sifoundersökning som presenterades i Sveriges televisions Aktuellt häromkvällen vill en förkrossande majoritet behålla kärnkraften. 86 procent av männen och 74 procent av kvinnorna vill behålla eller till och med bygga ut kärnkraften.
För de partier som står bakom stängningsbeslutet bör Sifos undersökning bli en ordentlig tankeställare. Hela 71 procent av de socialdemokratiska väljarna vill ha kvar kärnkraften. Även centerns väljare avviker radikalt från partilinjen: en majoritet, 65 procent, av dessa är kärnkraftspositiva.
Resultatet i Sifos undersökning understöds av en Temomätning som presenterades för en dryg vecka sedan. Även enligt Temo vill åtta av tio att Sverige skall fortsätta att använda kärnkraften. 60 procent anser att beslutet att stänga Barsebäck 2 är dåligt. Däremot är stödet för en utbyggnad - en linje som folkpartiledaren Lars Leijonborg driver -- svagt. Svenskarnas stöd för den existerande kärnkraften är uppseendeväckande stort, och kan omöjligen ignoreras. Samtidigt visar Sifo att energifrågorna trots allt kommer långt ner på väljarnas prioriteringslista som toppas av den sedvanliga trion vård, skola, omsorg.
Så länge trycket från medborgarna inte är starkare, kommer det heller inte att uppstå någon politisk "friktion" i frågan. Men den eller de politiker som förmår att ge röst åt opinionen kommer också att göra den mer engagerad och därmed i sin tur förändra, om man så vill "elektrifiera", den politiska agendan.
Att plädera för ny kärnkraft är dock att slösa politisk energi som i stället skall mobiliseras för att rädda det som finns. Det är heller inte någon fruktlös debatt om en ny kärnkraftsomröstning som vi behöver. Bland de unga väljare som inte kunde delta i omröstningen 1980 vill 53 procent ha en ny folkomröstning. Det var för övrigt en tanke som kristdemokraternas ledare Göran Hägglund gjorde ett försök att lansera i partiledardebatten i riksdagen nyligen. Han fick inget gensvar, och det är heller inte den väg vi skall slå in på. Debatten skall handla om den nya kärnkraftspolitik som behövs.
Det nya i dag är inte minst att synen på kärnkraften förändrats helt, sett i ett miljöperspektiv. Det främsta skälet till att svenskarna vill ha kvar kärnkraften är enligt Temo att de ser att växthuseffekten är ett mycket värre hot mot naturen. Tre av fyra (76 procent) anser att det viktigaste miljömålet för Sverige måste vara att inte öka utsläppen av koldioxid som skapar växthuseffekten. Och det är just vad kärnkraftsavvecklingen leder till, genom ökad användning av kol- och oljekraft.
Det är nu upp till kärnkraftsvännerna i politiken att kraftsamla och ta avstamp i svenskarnas starka miljöengagemang. Att rädda kvar kärnkraften är ett medel i kampen för att nå det stora målet, att värna miljön.