I går presenterade på DN Debatt den rödgröna oppositionen sitt alternativ till regeringens energiöverenskommelse. De långsiktiga, miljömässiga planerna skiljer sig inte nämnvärt från varandra. Det bör de inte heller göra. Gällande energipolitiken är de gröna målen gemensamma.
På sikt bör all svensk energi komma från förnybara energikällor, skriver företrädarna för de tre oppositionspartierna. Det är ett mycket långsiktigt mål, men knappast ett som någon kommer att argumentera emot. Det intressanta är ju hur vi når dit och hur utvecklingen fram till dess bör se ut.
Förutom att oppositionen slår fast att Vattenfall även fortsättningsvis ska kvarstå i statlig ägo - en fråga som regeringen hittills undvikit att ge klart besked om - är den enda stora skillnaden mot alliansens energipolitik inställningen till kärnkraft.
Socialdemokraterna, Vänster- och Miljöpartiet är överens om att en utfasning av kärnkraften måste ske successivt i takt med att den kan ersättas med andra, förnybara energikällor. Detta för att värna jobben och välfärden - och förstås elförsörjningen. Här har Miljöpartiet fått kompromissa något, säger språkrör Peter Eriksson, men medger att i en förhandling kan partiet "inte riktigt räkna med att vår politik ska gå igenom till hundra procent". I stället har MP fått sälla sig till den uppfattning som varit rådande i svensk politik i snart 30 år.
Det är en linje som passar den i kärnkraftsfrågan splittrade Socialdemokratin väl. Mona Sahlin har fått med sina samarbetspartners på den medelväg som vare sig öppnar för ny kärnkraft (det skulle MP eller V aldrig gå med på) eller smäller dörren i ansiktet på de atomkraftsvänliga industrifacken och likasinnade Socialdemokrater.
Däremot har Sahlin fått backa från sitt tidigare rätt kontroversiella och troligen inte särskilt övervägda uttalande om att Sverige i framtiden inte skulle exportera el till länder utanför Norden. Visserligen skriver oppositionsledarna i sin debattartikel att en fungerande nordisk elmarknad ska prioriteras, men att dit räknas också de baltiska länderna. "På sikt är en gemensam europeisk elmarknad att eftersträva", påpekas också.
Vänster- och Miljöpartiets ledare inser förmodligen vilket misstag det vore att stänga dörren till den europeiska marknaden, dels strategiskt, dels miljömässigt. Sverige bör sprida sin gröna energi, inte skydda den från insyn.
De två valbara alternativen 2010 om energipolitiken står alltså mellan alliansens kärnkraftsinkluderande överenskommelse och oppositionens kompromissande som landat i ungefär "kärnkraft tills vi inte behöver den längre".
De havererade överläggningarna mellan regeringen och oppositionen skyller vardera sida på den andra. S, V och MP deklarerar att om de vinner valet kommer alliansen att bjudas in till vidare energisamtal. Faktum kvarstår dock att någon sida måste ändra sig om kärnkraften, annars består samma dödläge som vi ser i dag.
Citat: "En linje som passar den splittrade Socialdemokratin väl."