I dag är det på dagen 22 år sedan olyckan i Tjernobyl. Det är 21 månader sedan den allvarliga incidenten i Forsmark. Och på dagen 5 månader sedan den radioaktiva läckan i det spanska kärnkraftverket Asco 1 vid Tarragona.
Dessa vitt skilda händelser har en tydlig gemensam nämnare - att det som hände där inte kunde hända. Tjernobyl ansågs av sina ägare vara världens säkraste kärnkraftverk.
I Sverige har vi betydligt säkrare reaktorer än Tjernobyls. Ändå ledde ett tekniskt fel i kärnkraftverket i Forsmark i slutet av juli 2006 till att flera av varandra oberoende säkerhetssystem slogs ut. Bakom det hela låg ett dolt konstruktionsfel, som överraskade både ägare och tillsynsmyndigheter.
Också i Asco 1 var det antagligen ett dolt konstruktionsfel tillsammans med ett misstag av de anställda som orsakade incidenten och ledde till att radioaktivitet läckte ut utanför kärnkraftverket. Skrämmande i sammanhanget är att myndigheterna, precis som vid Tjernobylolyckan, mörkade händelsen. Inte förrän Greenpeace fick kännedom om saken och slog larm i början av april, flera månader efter läckan, gick de ut med information till allmänheten.
Sedan Tjernobylolyckan har kärnkraftens försvarare upprepat att våra svenska kärnkraftverk är oerhört säkra och att även om, mot förmodan, en olycka skulle inträffa, så skulle reaktorinneslutningen och filtersystemen hindra den radioaktiva strålningen från att komma ut utanför kärnkraftverket. Men i Asco läckte radioaktivitet ut genom ett nödventilationssystem - trots att detta inte ska kunna hända.
Tjernobyl, Forsmark och Asco är några exempel bland flera som borde få var och en att inse att kärnkraften aldrig kan bli helt säker. För hur ska vi kunna skydda oss mot dolda konstruktionsfel? Och hur ska vi någonsin kunna eliminera den mänskliga faktorn - att människor slarvar, gör fel? Om vi på allvar tog in detta, skulle det i princip bli omöjligt att driva kärnkraftverk någonstans i världen. För hur många fler dolda fel kommer vi att hitta, i tid eller inte, i världens 439 kärnkraftverk?
Det positiva i sammanhanget är att vi inte behöver ta de här riskerna. Faktum är att vi kan klara oss utan kärnkraft, utan att äventyra klimatet. Det handlar bara om politisk vilja. I kombination med ett smartare energiutnyttjande och effektiv teknik kan förnybar energi tillgodose nästan 70 procent av världens elbehov och 65 procent av all uppvärmning 2050. Kärnkraften är alltså inte bara livsfarlig - den är även överflödig. Om vi vill det.
Martina Krüger