1974 utkom "Kulturpolitik i Östergötland", en 200-sidig skrift som arbetats fram av kulturutredningen. Där satt ledande politiker från samtliga större partier. Förslagen duggade tätt, viljeinriktningen var klar: Kulturen är en viktig del av länets utvecklingskraft. Kulturen ska spridas i hela länet.
I dag står kulturen på svältdiet. Regionala politiker pratar infrastruktur och tillväxt. Aldrig kultur. Åtminstone inte som tillväxtfaktor.
Nu krymper den ekonomiska scenen för Östgötateatern. Trots god publiktillströmning växer teaterns underskott. Det beror dels på att huvudmännen, Norrköpings och Linköpings kommuner samt Östsam, håller anslaget till teatern på oförändrad nivå för tredje året i följd, dels att staten kräver in skatter och arbetsgivare-avgifter för traktamenten och resor för personer som arbetar tillfälligt vid teatern.
Sven Lindgren (m), tidigare kommunalråd i Linköping, sa 1992, när Östgötateatern var på tapeten, att "Vi vill köpa teater, inte försörja en ensemble." Teater som en vara vilken som helst. Där är vi snart, och Östgöta- teatern får begränsa utbudet till Vilhelm Mobergs folklustspel "Kassabrist".