Om de sju riksdagspartierna vore barn i en skolklass skulle kristdemokraterna vara pojken eller flickan som läraren höll ett ängsligt extraöga på, och skrev en försiktig blyertsanteckning om: "Risk att bli utmobbad?"
Orsakerna är två - konservatism och kristendom. Båda är helt fel och ute i det politiska Sverige, där förnyelse, modernitet, självständighet och individualism är trenden både till höger och vänster.
Kristdemokraterna, med sin konservatism och kristendom, blir därför som det där tragiska skolbarnet som är fel utan att ens veta om det: Som ogenerat går omkring i kläder som mamma har sytt, spelar folkmusik på fiol när de andra spelar i rockband, eller bjuder till barnkalas när de andra ordnar disko.
Därför får kristdemokraterna, precis som det töntiga barnet, ta emot både gliringar och välmenande råd. Nu när partiet haft riksting i Norrköping har det framförallt varit goda råd. Vissa anser att kd bör renodla och särprägla just konservatismen och det kristna, andra menar att partiet helt bör tvätta bort dessa inslag och bli ett liberalt, borgerligt parti i ledet.
Det lustiga är att ingen frågar sig vad kristdemokraterna kan lära de andra. En egenhet hos de där udda barnen med hemsydda kläder och nördiga intressen är att de kan säga viktiga sanningar, just för att de inte har några coolhetspoäng att förlora.
Så gjorde kristdemokraterna under rikstinget något som skulle vara främmande för de flesta partier - en 180-graders helomvändning. Under valrörelsen 2006 lovade kd sänkt bensinskatt, men på grund av klimatfrågan har man nu ändrat sig och driver höjda bensinskatter.
Ställningstagandet i sakfrågan är inte unikt, men däremot ärligheten att konstatera "vi hade fel så nu ändrar vi oss".
De andra allianspartierna borde också lära av hur kd respekterar oliktänkande inom sitt parti. En ny äktenskapslag som jämställer hetero- och homopar har länge setts som en stötesten för den borgerliga alliansen, eftersom alla riksdagspartier är för en sådan lag - utom kd, där en falang är starka motståndare.
Folkpartisten Barbo Westerholm föreslog därför en möjlighet till "samvetsreservationer" vid politiska beslut, så att lagen skulle kunna drivas igenom utan regeringskris. Men kd-ledaren Göran Hägglund har tänkt längre. I en intervju i SvD (25 juni) förespråkar han en civilrättslig äktenskapslag, lika för alla. Den religiösa vigselceremonin blir då helt frikopplad från lagen, och en fråga mellan paret som gifter sig och deras religiösa församling.
Fördelarna med en sådan modell är flera. Staten diskriminerar inga samlevnadsformer, genom olika beteckningar och lagar för homo- respektive heteropar. De religiösa samfunden - kristna och andra - får fortsätta att följa sin övertygelse. Och inga riksdagsledamöter behöver piskas och hotas till att rösta på något de tror är fel.
Tänk om centern, folkpartiet och moderaterna hade ansträngt sig lika mycket för att hitta en acceptabel lösning på signalspaningsfrågan.