I dag avslutas kristdemokraternas riksting i Sundsvall. Det har varit en dramatisk tillställning.
"Man kan säga att jag sätter mitt partiledarskap i pant", sa partiledaren Göran Hägglund till Expressen på fredagen.
Ett hot om avgång adresserat till partiets abortmotståndare.
I egenskap av socialminister har Göran Hägglund lagt fram ett lagförslag som ger utländska kvinnor samma rätt till abort som svenska. Det har väckt ont blod hos kd:s abortmotståndare. Sammanlagt 31 motioner till rikstinget tar upp abortfrågan.
Beklagligt nog tycks de konservativa krafterna ta en relativt obetydlig ändring i lagstiftningen som intäkt för att väcka en helt annan diskussion - de vill att gränsen för fri abort ska dras vid tolv i stället för vid arton veckor. Men en sådan förändring är inte aktuell. Den har heller inget stöd i riksdagen.
Det är otänkbart för alliansregeringen att dess socialminister driver en konservativ agenda. Den överväldigande majoriteten av alliansens väljare är liberala. Hade man för avsikt att driva en konservativ familjepolitik borde man ha gått ut med det i valrörelsen - och då skulle alliansen knappast ha vunnit valet.
Den kristna högern i partiet vill tvinga på Hägglund ett kamikaze-uppdrag. Undra på att han tar till ultimatum. Om kd står och faller med abortfrågan visar de samtidigt att de inget har att göra i en allians som står på liberal borgerlig grund. Det vet Hägglund.
Redan när Allians för Sverige bildades varnade liberala röster för att låta kd ta familjepolitiken som gisslan. Den oron har inte minskats av att kd fått igenom vårdnadsbidrag för kvinnor som stannar hemma med barnen. Inte heller av att kd fick ta över socialdepartementet som äger många familjefrågor.
Löser inte Hägglund den nuvarande krisen hotas alliansen. Men gör partiet inte kraftfulla markeringar i abortfrågan riskerar det att tappa många röster - och hamna utanför riksdagen i nästa val.
Ett svårt val. Tyvärr har Hägglund slagit in på en väg, som kan betinga ett lika högt pris. För att blidka avgrundshögern har han lovat att blockera äktenskap för homosexuella.
Hägglund tycks inte inse att även den hållningen kommer att skapa väljarflykt bland liberala allianssympatisörer.
Att ett litet parti använder sin position för att få igenom förslag som majoriteten är emot är oundvikligt i en koalition. Även ett litet parti måste kunna visa sina väljare resultat - särskilt i hjärtefrågorna.
Men det finns en gräns. När det finns en bred enighet, inte bara i regeringen utan även i riksdagen och den folkliga opinionen, blir det en utpressningssituation om ett litet parti försöker tvinga igenom sin vilja.
Kd har fått igenom vårdnadsbidrag och avskaffad fastighetsskatt. Partiet har fått möjlighet att profilera sig i vård- och äldrefrågor.
Även många kristdemokrater inser nog att de måste låta sig nöja med det, denna mandatperiod.
Men så tänker inte en fanatiker.
Just däri ligger kristdemokraternas dilemma.