Mycket var känt på förhand: Den nya förmögenhetsskatten, bensinskattehöjningen och de tolv miljarderna till kommunerna. Många av de övriga inslagen har redan framskymtat i debatten.
Ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen ska höjas till 80 procent under hela ersättningsperioden och taket i försäkringen höjas i två steg till 950 kronor om dagen. Förändringarna kommer att göra det olönsamt för arbetslösa att ta lågavlönade jobb och minska rörligheten på arbetsmarknaden.
Socialdemokraternas tilltro till utbildning som motmedel mot arbetslösheten är orubbad. Den gemensamma vårbudgetmotionen innehåller en massiv satsning på praktik- och utbildningsplatser, utbyggd högskola och arbetsmarknadsutbildning. Stora investeringar i infrastruktur, bostäder och klimatåtgärder utlovas också.
Förutom skattehöjningar på sammanlagt 24 miljarder kronor på bland annat bensin, koldioxid, tobak och alkohol ska det redan urholkade försvaret bantas med ytterligare två miljarder kronor. Jobbskatteavdraget rörs dock inte, förutom för de som tjänar över 40 000 kronor.
Det gäller att se hur kejsarens nya kläder verkligen ser ut. Tidigare socialdemokratiska regeringar har också satsat på utbildning. Det har inte varit ett effektivt verktyg mot arbetslösheten, snarare ett sätt att dölja den. Och omfördelande skatter som förmögenhetsskatten och värnskatten har inte minskat klyftorna i samhället. Höga skatter skadar bara tillväxten.
Att de rödgröna trots allt behåller jobbskatteavdraget måste tolkas som att de inser hur viktig reformen är för att få fler i arbete. När finanskrisen släpper sitt grepp om Sverige kan de själva hoppas på att få skörda frukterna av reformen.
Alliansregeringen har inte gjort tillräckligt för att skapa fler jobb. De rödgröna kan möjligtvis lyckas bättre på kort sikt med massiva satsningar på infrastruktur, bostadsbyggande och nya miljarder till kommunerna. Men på lång sikt blir politiken förödande för ekonomin. Och den leder knappast till så många nya företag.
Sänkningen av arbetsgivaravgifterna för småföretagen är välkommen. Men eftersom RUT-avdraget försvinner och nedsättningen av arbetsgivaravgifterna för ungdomar tas bort är det svårt att se en linje i de rödgrönas politik. Den bär tydliga spår av kompromisser mellan partier som står långt ifrån varandra ideologiskt.
Ett viktigt inslag i en politik för tillväxt är stimulera den privata tjänstesektorn. Den bästa medicinen är en generell sänkning av arbetsgivaravgifterna - i flera steg eftersom reformen måste finansieras. Sänkt tjänstemoms från 25 till 12 procent skulle också vara en välkommen draghjälp.
Förhoppningsvis kan den borgerliga alliansen enas bakom en sådan företagarpolitik före valet. Det är tydligt att de rödgröna inte är att hoppas på.