Tvinga sexualbrottslingar till kemisk kastrering, föreslår den östgötska kristdemokraten Yvonne Andersson.
Det har väckt starka reaktioner - positiva och negativa.
Sexualbrott är avskyvärda, i synnerhet när barn är offer. Därför tycker vissa att kemisk kastrering är självklart. Samtidigt ser många ett tvångsborttagande av sexdriften som ett kränkande ingrepp i personligheten.
De som jämför kemisk kastrering med lobotomi eller att hugga händerna av tjuvar missar dock en skillnad: Kemisk kastrering är reversibel. När medicinerna som minskar testosteronet tas bort så återvänder den sexuella driften och erektionsförmågan.
De som därför tycker att kemisk kastrering är odramatisk missar en annan viktig sak: Kemisk kastrering har allvarliga bieffekter. Medicinerna kan leda till leverskador, minskad muskelmassa, benskörhet, depression och att män utvecklar kvinnobröst.
En person som tvingas till kemisk kastrering kan dessutom själv häva effekten av den genom att tillföra testosteron, till exempel anabola steroider.
Diskussionen om att kemiskt kastrera sexualbrottslingar bör därför handla om vilka tvångsåtgärder ett civiliserat samhälle kan använda mot brottslingar, och hur effektiv kemisk kastrering är som brottsförebyggande åtgärd.
Dömda brottslingar får räkna med frihetsinskränkningar. I fängelset är man inlåst och i den rättspsykiatriska vården förekommer tvångsmedicinering. Men tvång att ta antipsykotiska och antidepressiva mediciner kan motiveras med att de ska häva ett sjukligt tillstånd - en psykos eller en depression. Kemisk kastrering upphäver varken pedofili eller ett tvångsmässigt behov av att dominera och förnedra kvinnor - den tar bara bort sexdriften och erektionsförmågan.
Därför är kemisk kastrering i dag en frivillig behandlingsform för sexualbrottslingar. Det är bra. Pedofiler, sexköpare och andra som vill men inte klarar att ändra sitt beteende kan välja en medicin som tar bort driften. Det upplevs troligen som en lättnad för dem som frivilligt gör det valet.
Att tvinga motvilliga sexbrottslingar till kemisk kastrering är en helt annan sak. Biverkningarna och att effekten kan hävas med anabola steroider är bara två motargument. När sexbrott handlar om makt och aggression, behov av att skrämma, dominera och förnedra - då hjälper inte kemisk kastrering. Man kan våldta med kvastskaft och flaskor.
Yvonne Andersson motiverar själv sitt förslag med det som hände Engla. Tyvärr bidrar det bara till intrycket att förslaget är populistiskt och ogenomtänkt. Människor i hela Sverige är upprörda över Engla, och på internet har röster höjts som vill se dödsstraff.
Men de flesta sexbrottslingar våldtar och mördar inte små flickor. Var skulle gränsen för tvångsåtgärden kemisk kastrering dras? Vad händer med blottare, sexköpare och dem som döms på tveksamma grunder?
Frivillig kemisk kastrering ska finnas kvar, och samhället behöver göra mer för att bekämpa sexbrott. Men kemisk kastrering under tvång är fel väg.