Fredrik Reinfeldt lanserade den så kallade jobbpakten i somras i ett försök att finna en lösning på ungdomsarbetslösheten. Den innehöll ingredienser som skulle göra alla arbetsmarknadens parter nöjda; riktiga jobb, lägre arbetsgivaravgifter och utbildning åt ungdomarna. Dessutom skulle den enligt Reinfeldt ge 30 000 jobb. Jobbpakten var ett drömscenario. Som LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson uttryckte saken: ”det här är bättre än ett Kinderägg”.
Jobbpakten sprack i tisdags kväll på grund av svårigheter för Svenskt Näringsliv och LO att komma överens om vad som skulle ingå i pakten. S-ledaren Stefan Löfven var snabbt ute för att göra en politisk poäng av bakslaget. Och det är inte konstigt att han tog tillfället i akt. Regeringens misslyckande utgör ett utmärkt tillfälle för Socialdemokraterna att försöka återerövra titeln som Sveriges enda sanna arbetarparti.
Alliansen vann valet 2006 på att bryta vad man då kallade för "massarbetslöshet". Oförmågan för LO och Svenskt Näringsliv att enas reflekterar illa på Alliansregeringens hantering av jobbpolitiken, oavsett om den står bakom misslyckandet eller ej. Ifall regeringen uppfattas som oförmögen att reducera arbetslösheten kan väljarna istället lockas till att snegla på vad Löfven har för arbetsmarknadspolitiska ess i rockärmen.