Plötsligt, mitt i bistert bitande januari, trängs mörkret undan. Det frusna landskapet tinar upp när välfärdspolitikens höga visa trumpetas ut. Finansminister Pär Nuder har tidigare flera gånger blåst i skattehöjartrumpeten. I går fick han sällskap av självaste statsminister Göran Persson och den övriga socialdemokratiska partiledningen. "Vi vill diskutera höjda skatter för att bevara och bygga ut välfärden", heter det.
Så ska det låta. Äntligen lyssnar regeringspartiets toppskikt till väljarnas och folkflertalets röst. Den borgerliga propagandan, regelbundet levererad av den borgerligt dominerade pressen, försöker slå i oss att sänkta skatter är vad väljarna helst vill ha. De undersökningar som fortlöpande görs vid Umeå universitet visar att förhållandet är det rakt motsatta. Om det ökade skatteuttaget slussas vidare till välfärdssektorn säger en majoritet ja till höjda skatter. Förra året visade en opinionsundersökning att 69 procent av väljarna skulle kunna tänka sig att rösta på ett parti som står för "den traditionella välfärdsmodellen".
Borgarna rustar för fullt inför valet 2006. Väljarna vet vad de vill. Skattesänkningarna ska betalas av sjuka, arbetslösa och förtidspensionerade. Privatiseringen av den offentliga sektorn ska påskyndas.
Utspelet från socialdemokraternas ledning tyder på att den efterlängtade ideologiska omsvängningen är på väg. Välfärdsstaten står inför oerhörda utmaningar, och endast den som är ideologiskt förblindad och vill se ett helt annat samhälle, kan avfärda tesen om fortsatt höjda skatter för att värna den gemensamma välfärdssektorn. En hög skattekvot och god ekonomisk tillväxt är inte bara en möjlig kombination. Det är förutsättningen om Sverige ska förbli en anständig välfärdsnation.
TORBJÖRN GUSTAVSSON
Å andra sidan