Gudrun Schyman, språkrör för Feministiskt initiativ och tidigare partiledare för vänsterpartiet, går i Göran Perssons fotspår och blir pr-konsult.
På sätt och vis är det inte mycket att säga om. Något måste hon ju leva på när pensionen från riksdagen tar slut. Språkrörsjobbet är säkert inte välbetalt.
Samtidigt är det svårt att inte reflektera över vad det innebär när vänsterns två största profilnamn det senaste årtiondet väljer att gå dit där de stora pengarna finns. De uppgifter som cirkulerat om vad Persson tar betalt för sina pr-jobb är uppseendeväckande. Schyman får säkert också en vacker slant när hon säljer sin politiska talang.
Göran Persson har varit smart och satsat på en skogsegendom. Och som av en slump är det en av de skattemässigt mest gynnade branscherna i Sverige. Att Schyman är förtjust i vidlyftiga skatteavdrag är välkänt.
Viljan att fortsätta tillhöra samhällets inkomststarka elit, även efter den politiska karriären, är uppenbarligen stark. Inget konstigt med det. Och det är bra för samhället att kompetenta personer som arbetar hårt kan tjäna rejält med pengar. Det skapar drivkrafter som bygger tillväxt och utveckling.
Det konstiga är att varken Persson eller Schyman i sin politiska gärning visat någon större förståelse för hur viktig den drivkraften är.