Linköping har begåvats med ett nytt obehagligt fenomen: internetvåld. På ungdomssajten Lunarstorm förekommer hot om våld och död. Sajten används också för att organisera misshandel och slagsmål.
Internet är ett utmärkt instrument för att skaffa kunskaper och skapa bra kontakter. Men det är inte så nätet alltid används. I stället har internet gjort det möjligt för många ungdomar att inrätta nätverk för att kunna terrorisera dem de anser tillhöra förhatliga eller föraktliga grupper.
Invandrarungdomar, rasister, nazister, vänstersympatisörer låter sina aggressioner få fritt spelrum på Lunarstorm.
Detta har redan fått hemska konsekvenser, till exempel den svåra misshandeln i förra veckan av en 14-årig pojke i Ekholmen.
Sajten har utan tvivel också sin betydelse för Nationaldemokraternas nedslående rekrytering av elever vid skolan Nya Munken i Linköping.
Det är en trist utveckling som vi nu tvingas bevittna. Unga männi-skor lockas och dras till grupper som för "krig" mot andra grupper, försåtliga ledare förleder skolelever till våldsamheter och till att i största allmänhet plåga den delen av omgivningen som de lurats att hata.
Självfallet faller inte alla ungdomar för de onda krafternas locktoner, men de som gör det tycks i dag vara tillräckligt många för att det ska kännas i allra högsta grad oroande.
Vuxenvärlden kan inte avsvära sig ansvaret för vad ungdomar gör och inte gör. Såväl föräldrar som skolpersonal måste sluta blunda för det som sker.
Här handlar det inte om det gamla vanliga - att vuxengenerationen förfasar sig över "ungdomens förfall" - utan om att viktiga och oundgängliga värden i samhället står på spel. Vuxenvärlden får på inga villkor "köpa" våldets framfart, som tar sig uttryck i grova hot om att döda, misshandla och organisera bataljer, på platser och tider som anges på Lunarstorm eller på annat sätt.
Det har på senare år talats mycket om en föräldrageneration som "abdikerat", det vill säga undandragit sig sin uppgift att fostra sina barn, att ge dem kärlek och uppmärksamhet och att sätta gränser
Påståendet om abdikation känns allt mer befogat. Frågan om hur pass engagerade föräldrar är när de inte har någon kontroll alls över hur deras barn använder internet måste ställas. Och besvaras.
Frågan är också hur mycket kontroll dagens föräldrar har över var deras barn håller till och med vilka de umgås.
Skolpersonalen kan heller inte svära sig fri, bristande resurser och en stor andel jobbiga elever till trots. Det är i skolan eleverna vandaliserar inredning, ropar könsord och andra grova tillmälen åt varandra. Och i vissa, om än tack och lov ovanliga, fall är det där antidemokratiska och våldsbenägna krafter som Nationaldemokraterna kan få fäste.
I mångt och mycket har möjligheten att bestraffa elever som bryter mot reglerna vridits ur skolpersonalens händer. Ingen önskar förstås skolagan tillbaka, men det måste finnas andra sätt att markera mot det oacceptabla.
Ytterligare en fråga är hur kontakten mellan skolan och föräldrarna fungerar. Om den alls fungerar, vilket man ibland har anledning att känna en viss skepsis mot. I varje fall räcker inte de kontakter som trots allt finns mellan hem och skola i dag. En utvidgning och förstärkning är nödvändig, om det ska gå att hejda nuvarande utveckling mot ett allt råare ungdomsklimat.
Vad som kan sägas om Lunarstorm och annat som finns på internet är att politikernas ovilja att på allvar utreda utgivaransvar på nätet är olyckligt och får allt fler olyckliga följder.