Många småkommuner går på knäna såväl finansiellt som organisatoriskt. Bara den senaste veckan har Corren rapporterat om kommunrevisionens kritik mot Åtvidabergs respektive Kindas bristande styrning och kontroll. Tidigare har Mjölby fått liknande bakläxor. För en månad sedan ifrågasatte Mikael Stenquist (S), oppositionsledare i Ydre, kommunens existens med tanke på de nedskärningar, uppsägningar och budgetunderskott som tynger verksamheterna. ”Vågar vi inte prata om det blir det bara värre”, sa Stenquist (Corren 26/4).
Precis. Men att plädera för nedläggning, eller snarare hopslagning, av småkommuner har varit som att svära i kyrkan. Frågan är dock hur länge dessa små heliga kor ostört ska få beta på den svenska landsbygden. Storregionreformen var en revolution som aldrig blev av. Regeringen ville att saken skulle ordnas underifrån. Resultatet blev en kompott av olika viljor, prioriteringar och prestige, som till slut rann ner i vasken. Förslagen som på sina håll lades fram hade ingen folklig förankring - därför att det inte var en folklig fråga. Så är heller inte frågan om de små kommunernas existens.
Det viktigaste för människor är fungerande samhällsfunktioner. Och för dessa har kommunerna fått ta ett allt större ansvar genom åren. Skolan och omsorgen är bara två elefanter i den kommunala uppdragsfaunan. Därtill ska allting skötas av politiker och tjänstemän i en välsmord och transparant organisation. Inte lätt för en kommun med 3 600 invånare (Ydre), eller ens för en med 26 000 invånare (Mjölby) uppenbarligen. Man får vara bra tjurskallig för att inte inse att Sverige står inför problem.
Nu lider inte samtliga kommuner småskalighetens kval, men majoriteten känner av dem. Enligt en enkät som Dagens Samhälle sammanställt vill även ledare för flera av landets större kommuner, däribland Norrköping, att deras kommuner så småningom slås ihop med andra.
Sedan början på 1950-talet och fram till 1970-talet krympte Sveriges kommunantal från 2 500 till 277 (därefter har några kommuner delats till dagens 290). Det finns flera skäl till att det är dags för ytterligare sammanslagningar. Urbaniseringen är ett tungt vägande sådant. (Arbetande) människor lämnar de små kommunerna på landsbygden till förmån för de större tätortskommunerna. Och de tar sina skattepengar med sig. När dessutom posten, banken, handlarna och företagen lägger ner sina verksamheter är den negativa spiralen ett faktum. Med ett minskat befolkningsunderlag blir det allt svårare att hitta kompententa personer till viktiga positioner. Invånarna blir uppmärksamma på att den service som deras kommun erbjuder ofta är långt ifrån likvärdig den i större kommuner.
För sex år sedan pekade den danska regeringen med hela handen och fick 271 kommuner att gå ihop till 98. Slutsatserna är rationaliseringsvinster och stordriftsfördelar utan demokratiunderskott. Enligt Dagens Samhälles genomgång tror två av tre ks-ordföranden på fler kommunsammanslagningar inom den närmaste tioårsperioden (fast bara en av fem anser att just deras kommun bör beröras). Det kan vara dags för den svenska regeringen att få den sista tredjedelen på samma tankar.