Det var inte en dag för tidigt. Men nu har regeringen vänt blad i svensk sjukvårdshistoria. Stopplagen avskaffas och landstingen ges möjlighet att överlämna driften av sjukhus till privata vårdgivare.
Signalen är klockren. Socialminister Göran Hägglund (kd) har alldeles rätt i att det är dags att lämna debatten om ja eller nej till offentlig eller privat sjukvård. Nu måste det handla om den enskilde patientens behov - och hur vården ska kunna utvecklas på bästa möjliga sätt.
Kritiker oroas för att det ska uppstå gräddfiler och att privata verksamheter ger företräde till den med tjockast plånbok.
Men risken för detta är kraftigt överdriven. Vården kommer oavsett driftsform att vara gemensamt finansierad. Fler aktörer på banan är dessutom både önskvärt och nödvändigt - i synnerhet om man vill att köerna ska kortas och tillgängligheten förbättras.
Konkurrensen på marknaden ökar också effektiviteten i sjukvården. Det är en förutsättning för att landstingen ska ha råd att göra de investeringar som krävs för en högklassig vård - och kunna ta hand om patienter med störst behov.
Avskaffandet av stopplagen gör inte allt bättre över en natt. Men det är ett skifte i fokus från systemet till individen. Och startskottet för en dynamisk framtidsdebatt.
Det är inte illa.