I går presenterade regeringens fyra partiledare vad de kallar en historisk överenskommelse om Sveriges framtida energipolitik. Summa sumarum har de, med vissa tillägg, enats om att avskaffa avvecklingslagen om kärnkraft.
Centerledaren Maud Olofsson fick störst utrymme vid presskonferensen, och hennes roll i uppgörelsen har varit svårast. Kärnkraftsmotståndet har sedan länge varit en hjärtefråga för Centern. Redan när KD-ledaren Göran Hägglund i förra veckan meddelade sitt partis vändning i frågan, och det sades att nästa parti på tur var Centern, hördes protestropen från Centerpartister runt om i landet. Men efter ett långt möte med riksdagsgruppen klargjorde miljöminister Andreas Carlgren (C) på onsdagskvällen att man fått mandat att gå vidare i förhandlingarna med övriga regeringspartier.
Olofsson hävdar bestämt att Centerns inställning till kärnkraft inte har förändrats, men att "vi kan leva med att kärnkraft under överskådlig tid kan vara en del av svensk elförsörjning". Hon menar att satsningen på förnybar energi, främst vindkraft, gör att hon kan acceptera förändringen i kärnkraftspolitiken.
Och det går inte att blunda för att vår elförbrukning till hälften försörjs av kärnkraft. Atomenergi är inget optimalt alternativ, men det är realistiskt att inse att den kommer att behövas under en mer eller mindre lång omställning till förnyelsebara energikällor. Det snart 30-åriga beslutet om utfasning - som ingen född efter 1962 fått delta i - är omodernt och det är bra att regeringen nu vågar bryta det slitna kontraktet.
Att nya reaktorer får byggas där de befintliga redan finns, känns som ett naturligt steg. Det ökar såväl effektiviteten som säkerheten. Kärnkraftsmotståndarna kan kanske blidkas av att inga statliga subventioner kommer att gå till byggena. Dessa är upp till aktörerna själva och ägarnas försäkringsansvar vid eventuella olyckor ökas dessutom kraftigt.
Folkpartiledaren Jan Björklund medgav att han och Olofsson har stått längst i från varandra i frågan, men att de nått en kompromiss som även Socialdemokraterna skulle vinna på att ansluta sig till. Socialdemokraterna bör "lyssna mer på LO än på Miljöpartiet", fastslog Björklund. Mona Sahlin sade så sent som den 31/1 att kärnkraft inte hör framtiden till, men partiet är splittrat i frågan. Möjligen skulle regeringsöverenskommelsen kunna få besvikna C-väljare att byta block och rösta på (S) 2010. Å andra sidan kan också kärnkraftsvänliga socialdemokrater, och industrivänner inom LO, se framtiden i det borgerliga blockets liberalare inställning.
I C-riksdagsgruppen har i skrivandets stund bara Sven Bergström officielllt opponerat sig, men ute i landet hörs fler. Det kan tyckas anmärkningsvärt att Olofssons inte väntade på ett beslut från vårens partistämma. Då hade emellertid risken för ett nej varit överhängande.
Olofsson har hursomhelst ingått ett klokt avtal och på så sätt ökat Centerns trovärdighet i miljöfrågan.