Så kom till slut utslaget i det beryktade Vaxholmsmålet. EU:s generaladvokat har yttrat sig i frågan vilket i de allra flesta fall avgör EU-domstolens ställningstagande.
Bakgrunden är välbekant. Fackförbundet Byggnads satte 2004 den estniska byggfirman Laval i blockad för att företaget vägrade teckna ett svenskt kollektivavtal. Laval menade att arbetarna redan omfattades av ett estniskt avtal som gav dem ungefär två tredjedelar av en svensk genomsnittslön i byggbranschen.
Advokaten går på fackets linje men med viktiga reservationer. Fackföreningar har rätt att ta till stridsåtgärder för att kräva kollektivavtal. Syftet ska vara att skydda arbetare och hindra social dumpning. Men åtgärderna måste vara proportionerliga. Det avtal man vill teckna ska vara väsentligt bättre än det som gäller i de anställdas hemland.
Det är en klok avvägning. Den svenska modellen innebär att fack och arbetsgivare kommer överens om lönerna inom ramen för kollektivavtal. Det är ett system som har fungerat väl, skapat stabilitet på arbetsmarknaden och möjliggjort strukturrationaliseringar. Tanken har varit att löntagarna ska konkurrera med sin kompetens - inte låga löner. Alliansregeringen står också enig bakom den nuvarande modellen, en modell som åtminstone mittenpartierna varit med om att införa.
Fallet Vaxholm rör visserligen inte permanenta jobb utan "tillfällig utstationering av utländsk arbetskraft". Men ett annat utslag hade ändå kunnat få långtgående följder. Lönenivåerna skiljer sig markant mellan olika europeiska länder och långt ifrån alla kollektivavtal reglerar lägstalön. En allt större andel av arbetsmarknaden kännetecknas dessutom av projektanställningar - inte minst inom tjänstesektorn. EU-domstolens beslut berör ingenjörer, tekniker och arkitekter i lika hög grad som byggnadsarbetare.
Sverige ska definitivt vara öppet för arbetskraftsinvandring men vi ska inte ha något gästarbetarsystem. Det är en självklarhet att alla bör behandlas lika oavsett härkomst.
Många borgerliga debattörer har uppvisat en nonchalant inställning till kollektivavtalen men få verkar ha insett att alternativet är lagstiftning, statliga regleringar och politiskt köpslående. En sådan utveckling vore högst olycklig. Det skulle innebära mindre flexibilitet och fler konflikter på arbetsmarknaden.
För att kollektivavtalen ska kunna behållas i en allt mer global värld krävs dock att arbetsmarknadens parter tar ansvar för systemet och hittar nya flexibla lösningar. Utländska arbetsgivare får inte särbehandlas negativt. Byggnads kompromisslösa agerande lämnar här mycket i övrigt att önska.
Sverige har mycket att tjäna på utökad tjänstehandel i Europa. Men löntagare är inte vilken vara som helst. Olika lön för samma arbete i ett och samma land vore en orättvis princip som skulle öka klyftorna, spä på främlingsfientligheten och provocera fram nya politiska regleringar. Regeringen och EU:s generaladvokat gör helt rätt i att inte gå på den linjen.