Drygt två miljoner kronor kostade förra året skadegörelsen i Linköpings skolor.
Dryga två miljoner är en rejäl summa som kunde ha spenderats på ett mycket mer konstruktivt sätt än på att tillfredsställa småvandalers besynnerliga behov av att klottra ner väggar och ha sönder dyrbara fönsterrutor.
Det är en obegriplig mekanism hos de unga förövarna som utlöser ren och skär förstörelse. Kanske beror klottrandet och pangandet av glasrutor på behovet av något slags "kick". Kanske beror det på lusten att hävda sig inför kamraterna.
Vilka skälen än är måste kampen mot förstörelsen i skolorna intensifieras.
I Rydsskolan har närpolisen besökt samtliga klasser och berättat om följderna av vandaliseringen. Detta är ett sätt att förebygga brottslig skadegörelse. Låt skoleleverna få klara och raka besked om vad deras förstörelselusta kostar i reda pengar. Och låt dem få kunskap om vilka förmåner de kunde fått i stället, för de summor som går åt till att sanera förstörelsen.
Det måste bli ett slut på det kostnadskrävande och meningslösa klottrandet och glaskrossandet. Genom information, och kanske med hjälp av övervakningskameror under nätter och helger. Ertappade vandaler ska också kunna räkna med någon form av efterräkning som är kännbar.