Det senaste decenniets resandestatistik över kollektivtrafiken ilänet säger oss att problemet snarare är att det är för få som väljeratt åka med kollektivtrafiken i Linköping och i Östergötland.
1994 var kollektivtrafikens totala andel av all persontrafik iÖstergötland 11,1 procent -- det är en låg andel i jämförelse medstorstäder som Stockholm och Göteborg. 2004 hade kollektivtrafikensandel i länet minskat till 8,7 procent.
Men varför tappar allt fler sugen på att åka kollektivt iÖstergötland? En viktig förklaring finns i den urbanisering somalltjämt pågår i Sverige. En allt glesare glesbygd gör busstrafikenutanför de östgötska städerna allt dyrare i takt med attglesbygdslinjerna får allt färre resenärer. Detta har lett tillförsämringar i glesbygdslinjernas utbud och turtäthet. Försämringar somi sin tur leder till att fler resenärer väljer bilen -- eftersomförbindelserna blivit sämre.
En ond spiral, som knappast kan brytas med mindre än kraftigatillskott på pengar för att förbättra bussförbindelserna. HarÖstergötland och dess kommuner råd med det?
Det lysande undantaget är pendeltågstrafiken, som lockar allt flerresenärer. Den förmår erbjuda precis vad många efterfrågar: snabba ochtäta förbindelser mellan länets städer.
Det kanske mest förbryllande och bekymmersamma är att intekollektivtrafiken i Linköping tycks förmå öka sitt attraktionsvärde.Men vi rapporterade ju om överfulla bussar. Denna plötsliga rusningtill stans bussar förklaras till allra största delen av att det nu ärbåde kallt, ovanligt mycket snö och att det dessutom varit så ovanligtlänge. Då låter många bilen eller cykeln vila.
Men ska inte Östgötatrafiken ha reservkapacitet (reservbussar) stornog att svälja en resetopp som den Linköping nu upplever? Förlandstinget och Östergötlands kommuner blir frågan snarare hur manmotiverar större utgifter för kollektivtrafiken -- det vill säga ettantal extrabussar med förare -- för att klara tillfälliga resandetopparsom i längst fall varar någon eller några veckor varje år.
Samtidigt kanske det just är större satsningar på kollektivtrafikensom krävs för att kunna locka ännu fler Linköpingsbor att ta bussen.
Eller är det verkligen så? Trafiksituationen på Linköpingstrafikleder blir bara värre för varje år, och bensinpriserna allthögre. Ändå väljer inte väsentligt fler bussen.
Mera pengar och flera bussar? Är det verkligen rätt recept?
Irritationen över proppfulla bussar i Linköping är stor.Anstormningen av reaktioner på corren.se talar sitt tydliga språk. Ärdet för få bussar och misskött trafik som är problemet?
Det senaste decenniets resandestatistik över kollektivtrafiken ilänet säger oss att problemet snarare är att det är för få som väljeratt åka med kollektivtrafiken i Linköping och i Östergötland.
1994 var kollektivtrafikens totala andel av all persontrafik iÖstergötland 11,1 procent -- det är en låg andel i jämförelse medstorstäder som Stockholm och Göteborg. 2004 hade kollektivtrafikensandel i länet minskat till 8,7 procent.
Men varför tappar allt fler sugen på att åka kollektivt iÖstergötland? En viktig förklaring finns i den urbanisering somalltjämt pågår i Sverige. En allt glesare glesbygd gör busstrafikenutanför de östgötska städerna allt dyrare i takt med attglesbygdslinjerna får allt färre resenärer. Detta har lett tillförsämringar i glesbygdslinjernas utbud och turtäthet. Försämringar somi sin tur leder till att fler resenärer väljer bilen -- eftersomförbindelserna blivit sämre.
En ond spiral, som knappast kan brytas med mindre än kraftigatillskott på pengar för att förbättra bussförbindelserna. HarÖstergötland och dess kommuner råd med det?
Det lysande undantaget är pendeltågstrafiken, som lockar allt flerresenärer. Den förmår erbjuda precis vad många efterfrågar: snabba ochtäta förbindelser mellan länets städer.
Det kanske mest förbryllande och bekymmersamma är att intekollektivtrafiken i Linköping tycks förmå öka sitt attraktionsvärde.Men vi rapporterade ju om överfulla bussar. Denna plötsliga rusningtill stans bussar förklaras till allra största delen av att det nu ärbåde kallt, ovanligt mycket snö och att det dessutom varit så ovanligtlänge. Då låter många bilen eller cykeln vila.
Men ska inte Östgötatrafiken ha reservkapacitet (reservbussar) stornog att svälja en resetopp som den Linköping nu upplever? Förlandstinget och Östergötlands kommuner blir frågan snarare hur manmotiverar större utgifter för kollektivtrafiken -- det vill säga ettantal extrabussar med förare -- för att klara tillfälliga resandetopparsom i längst fall varar någon eller några veckor varje år.
Samtidigt kanske det just är större satsningar på kollektivtrafikensom krävs för att kunna locka ännu fler Linköpingsbor att ta bussen.
Eller är det verkligen så? Trafiksituationen på Linköpingstrafikleder blir bara värre för varje år, och bensinpriserna allthögre. Ändå väljer inte väsentligt fler bussen.
Mera pengar och flera bussar? Är det verkligen rätt recept?
Irritationen över proppfulla bussar i Linköping är stor.Anstormningen av reaktioner på corren.se talar sitt tydliga språk. Ärdet för få bussar och misskött trafik som är problemet?
Det senaste decenniets resandestatistik över kollektivtrafiken ilänet säger oss att problemet snarare är att det är för få som väljeratt åka med kollektivtrafiken i Linköping och i Östergötland.
1994 var kollektivtrafikens totala andel av all persontrafik iÖstergötland 11,1 procent -- det är en låg andel i jämförelse medstorstäder som Stockholm och Göteborg. 2004 hade kollektivtrafikensandel i länet minskat till 8,7 procent.
Men varför tappar allt fler sugen på att åka kollektivt iÖstergötland? En viktig förklaring finns i den urbanisering somalltjämt pågår i Sverige. En allt glesare glesbygd gör busstrafikenutanför de östgötska städerna allt dyrare i takt med attglesbygdslinjerna får allt färre resenärer. Detta har lett tillförsämringar i glesbygdslinjernas utbud och turtäthet. Försämringar somi sin tur leder till att fler resenärer väljer bilen -- eftersomförbindelserna blivit sämre.
En ond spiral, som knappast kan brytas med mindre än kraftigatillskott på pengar för att förbättra bussförbindelserna. HarÖstergötland och dess kommuner råd med det?
Det lysande undantaget är pendeltågstrafiken, som lockar alltfler resenärer. Den förmår erbjuda precis vad många efterfrågar: snabbaoch täta förbindelser mellan länets städer.
Det kanske mest förbryllande och bekymmersamma är att intekollektivtrafiken i Linköping tycks förmå öka sitt attraktionsvärde.Men vi rapporterade ju om överfulla bussar. Denna plötsliga rusningtill stans bussar förklaras till allra största delen av att det nu ärbåde kallt, ovanligt mycket snö och att det dessutom varit så ovanligtlänge. Då låter många bilen eller cykeln vila.
Men ska inte Östgötatrafiken ha reservkapacitet (reservbussar) stor nog att svälja en resetopp som den Linköping nu upplever?
För landstinget och Östergötlands kommuner blir frågan snarare hurman motiverar större utgifter för kollektivtrafiken -- det vill sägaett antal extrabussar med förare -- för att klara tillfälligaresandetoppar som i längst fall varar någon eller några veckor varje år.
Samtidigt kanske det just är större satsningar påkollektivtrafiken som krävs för att kunna locka ännu fler Linköpingsboratt ta bussen.
Eller är det verkligen så? Trafiksituationen på Linköpingstrafikleder blir bara värre för varje år, och bensinpriserna allthögre. Ändå väljer inte väsentligt fler bussen.
Mera pengar och flera bussar? Är det verkligen rätt recept?