Det låter horribelt. Vi är inte vana vid sådana ytterlighetspartier i Sverige.
Men i den heta fildelningsdebatten framstår storheterna integritet på nätet respektive skydd av upphovsrätten som helt oförenliga. Det är svart eller vitt - bara integritetsskydd och inget upphovsrättsskydd, eller tvärtom.
Så skulle det inte behöva vara. Toppkandidaterna till EU-valet och partiernas EU-program representerar många olika synsätt på fildelningsfrågan, och flera försöker just balansera integritetsskyddet och upphovsrättsskyddet. Ändå är det märkligt tyst i debatten. Beror det på att de andra partierna inte vågar utmana Piratpartiet, som just nu har vind i Jolly Roger-flaggan, eller är det medierna som skapar bilden att PP är de enda som har en IT-politik?
Inte bara PP, utan också V, MP och Junilistan, vill avkriminalisera fildelningen. V och JL har dessutom förslag på hur upphovsmän ska ersättas ekonomiskt när fildelningen släpps fri: V vill ha e-bibliotek med skattefinansierade ersättningar till skaparna av musik, filmer och datorspel, JL vill ha bredbandsavgifter som via en upphovsfond ger ersättning till upphovsmännen.
Det är inte så smakliga förslag för den som gillar marknadsliberalism och ogillar socialism, men till skillnad från PP har V och JL insett att upphovsmän också behöver pengar till mat och hyra.
På den borgerliga sidan framstår C som mest fildelningsvänliga. De skriver inget om upphovsrätt i EU-valplattformen, men betonar ett förstärkt integritetsskydd. Toppkandidaten Lena Ek JO-anmälde nyligen de universitet som stängde av fildelningsmisstänkta studenter från internet.
Den som i stället är rädd att fildelningen kommer att urholka upphovsrätten kanske ska överväga en röst på KD. Deras toppkandidat Ella Bohlin försvarade upphovsrätten i Corren (20/5) och menar att den är en förutsättning för den kreativa sektorn.
M och FP gör det svårt för sig, eftersom de vill skydda både integriteten och upphovsrätten - utan att låta skattebetalarna stå för notan. Det leder till vaga formuleringar om att ?reformera" upphovsrätten. Inga skarpa förslag alltså, men intellektuellt hederligt - M och FP försöker inte låtsas att världen är svartvit eller att det är enkelt att balansera motstridiga intressen.
S är allra vagast. Enligt valplattformen resonerar de ungefär som M och FP, men medan de senares toppkandidater via sina bloggar utvecklar resonemangen tycks S toppkandidater undvika frågan.
Helhetsintrycket är ändå att det finns en genomtänkt IT-politik hos betydligt fler partier än PP. Det finns EU-kandidater för den som vill ha fri fildelning, starkt upphovsrättsskydd eller balans däremellan. Bilden att PP är de enda som bryr sig är felaktig.