Debatten om den så kallade badhus-affären, som ännu pågår på debattsidorna, har kommit att handla om hur stora territoriella anspråk kommunägda bolag egentligen får ha.
Kommunala bolag ska i första hand bedriva affärsverksamhet i sitt eget kärnområde, säger kommunallagen. Undantag finns när det gäller elhantering. Vitsen med att begränsa kommunens möjligheter att bedriva verksamheter i bolagsform är under alla omständigheter att förhindra att de privata näringsidkarna utsätts för osund konkurrens.
Somliga debattrörer menar att en kommunal aktör trots allt är att föredra framför multinationella bolag, de har ju ingen lokal förankring och de ser inte till regionens eller traktens bästa.
Frågan är om vi skattebetalare kan vara säkra på att ett offentligt ägt bolag är så mycket bättre skickat att klara denna uppgift. I ledningen för kommunala bolag finns vanligen ett gäng politiker från det styrande partiet och någon eller några från oppositionen. Politiska trätor och revirstrider har således en förmåga att ibland följa med in i styrelserummen.
Kommunala bolag ska, i likhet med privata, drivas på kommersiella grunder och sträva efter att gå med vinst. Det finns knappast några argument som talar för att politiska hänsyn eller meriter skapar bättre förutsättningar för att driva en affärsverksamhet.