Kommunen som skatteplanerare

Linköping2005-01-25 00:00
Detta är en ledare. Correns ledarsida är borgerlig. Tidningen står fri och obunden från alla partier.

Vem har företrädesrätt till medborgarnas skattepengar? Är det deninstans som har det huvudsakliga ansvaret för offentliga tjänster ellerden instans som är den högsta beslutande? Frågan brukar sällan ställas,för skatte- betalarna själva inbjuds knappast att delta i konfliktennär den förekommer. Men i gårdagens Corren gavs exempel på vilketlevande trätoämne det kan vara politiker emellan.

Linköpings kommun har systematiskt skatteplanerat i akt och meningatt undandra staten skattemedel. Man har samlat den kommunalabolagsfamiljen i en koncern med Stadshus AB som ägande moderbolag. Inomdenna sfär av egna dotterbolag har kommunen kunnat föra över vinstermellan moder- och dotterbolag. Därmed har man försäkrat sig om att såstor del som möjligt av vinsterna stannar inom kommunen i stället föratt tas in av staten i skatt.

Som om det hela inte var nog provocerande för varje invånare påfinansdepartementet har man dessutom varit mycket framgångsrik.Hittills har Linköping lyckats undandra statskassan en kvarts miljard.För år 2005 hoppas man inom ramen för ännu mer av kreativt bollande"säkra" över 160 miljoner kronor.

Kommunstyrelseordförande Lena Micko hymlar inte med att syftet justär att snuva staten på pengarna. Dessa behövs för att underhålla denkommunala verksamheten, menar hon. I annat fall skulle nedskärningaroch skattehöjningar vara att vänta. Staten kompenserar ju inte förökade utgifter.

Nå, ett tredje alternativ skulle kanske vara rationaliseringar. Menfaktum är att Micko har en poäng i att kommuner över huvud taget harfått mer uppgifter än vad de har fått resurser till. I takt med att densvenska välfärden knakat i fogarna har allt fler välfärdsfunktionerkommit att skjutas ned i systemet, från statlig till kommunal nivå.Denna utveckling har inte följts av en ökad kommunal rörelsefrihet.Tvärtom, staten har börjat öronmärka pengar och införa stopplagar ochandra restriktioner för hur kommunerna skall lösa sina problem. Detkommunala självstyret har successivt naggats i kanten till att i daginte vara mycket mer än en tom fras. Framför allt är det Mickospartikamrater som har drivit denna utveckling. Göran Persson har velatgå till val på vård, skola och omsorg men utan att behöva stå tilldirekt svars för sakernas tillstånd.

På det hela taget är det naturligtvis inte bra att kommunerhåller på på det sätt som sker i Linköping. Men under de svenskaomständigheterna är det högst begripligt att de gör det. Skall någonklandras är det den politiska ledning på riksnivå som försökt skjutaansvaret för välfärden ifrån sig när den känt att det hela blivit förbesvärligt.

Läs mer om