Kommunismen frodas i Östergötland - i varje fall bland de östgötska vänsterpartisterna. Visserligen är Björn Alling, ordförande för vänstern i Linköping, ensam bland ordförandena för lokalavdelningarna i länet om att öppet kalla sig kommunist, men ideologiskt är han långt ifrån ensam.
De östgötska kommunisternas uppslutning bakom sin ordförande Lars Ohly är total. Det framgick när en enig distriktsstyrelse i onsdags uttalade sitt fulla förtroende för Ohly och dessutom ställde sig bakom partiledningens arbete och "demokratisyn".
Kommentarerna i torsdagens Corren är oerhört betecknande. Efter den senaste tidens debatt tycker de flesta av vänsterns företrädare i länet att ordet kommunist känns alltför belastat, att det väcker obehagliga associationer och därför vill man helst inte använda det. "För många är kommunism lika med förtryck och polisstat och de blir provocerade när folk kallar sig kommunister", säger vänsterordföranden i Mjölby, Lars Nilsson.
Det handlar alltså endast om en taktisk anpassning; oviljan att kalla sig kommunist vittnar inte alls om någon omprövning av läran, om att man verkligen tycker att det är något fel på kommunismen.
Sovjetkommunismen vill man förstås inte kännas vid, men det är mest en lek med ord. Kommunism är kommunism, punkt slut. Lika lite som det finns en "demokratisk nazism" finns det någon "demokratisk kommunism".
"För dem som är pålästa i marxismen är det solklart att kommunism inte har med Sovjet att göra", säger Tomas Zandén i Kinda. Det där är en myt som alltid odlats i kommunistiska kretsar. Konfronterade med misslyckandet för den proletära diktaturen i Sovjetunionen har de kommunister som i varje fall haft så pass mycket verklighetssinne att de accepterat att det faktiskt varit fråga om en katastrof - till dessa hör däremot inte Lars Ohly som beklagade Berlinmurens fall - vänt blickarna åt annat håll. Att hävda att den rätta kommunismen finns i skrifterna, inte i verkligheten, har varit en vanlig hållning bland de ideologiskt förblindade. Att söka den "rätta" kommunismen i andra länder, till exempel i Maos Kina, har också varit vanligt.
Men när det nu är ett faktum att kommunismen, var den än prövats, alltid resulterat i förtryck, polisstat, interneringsläger, måste trots allt den aningen intellektuellt lagde ställa sig frågan om det trots allt ändå inte är i källan, hos ursprungsidén, som felet står att finna.
Det är då intressant att samtliga östgötska kommunistföreträdare ställer upp på både Lars Ohlys vision och definition av vad som är kommunism - idén om det klasslösa samhället där ägandet är "gemensamt", det vill säga ett samhälle där den privata äganderätten avskaffats. Och just detta är kärnan, det är precis denna ambition som skapar förtryck, som automatiskt leder till att demokratin avskaffas.
Det är inte bara det att det politiska målet - att avskaffa den privata äganderätten - i sig förutsätter ett våldsbruk. Det är också så att grundförutsättningen för demokratin försvinner med den privata äganderätten.
För ett samhälle där människor berövats denna rätt är också ett samhälle där individerna berövats sin autonomi, där de är helt utlämnade åt "samhällets", närmare bestämt åt maktens godtycke. I ett sådant samhälle finns ingen frihet, där kan ingen demokrati överleva.
Det är faktiskt beklämmande att det inte finns någon som helst insikt hos vänsterpartiet om dessa samband. För det visar på en total demokratisk omedvetenhet.
Vänsterpartisterna kan beställa hur många nya studier av sin skamliga partihistoria som helst. Det har ingen som helst betydelse. Det är först när kommunisterna förstått att felet ligger hos den egna grundhållningen, att det är ur denna källa som det onda flödar, som vänstern kan göra anspråk på att bli accepterat som ett demokratiskt parti.