När miljöpartiets Maria Wetterstrand gick upp i talarstolen för att inleda partikongressen i Norrköping i går var det i första hand som oppositionspolitiker - i andra hand som klimatpolitiker.
Hånfull kritik riktades mot regeringen på punkt efter punkt. Publiken i Louis De Geers konsert & kongress jublade.
Ett exempel: Nysatsningen på Jas 97 Gripen ställdes mot hur många platser i kollektivtrafiken pengarna hade kunnat ge. Men kollektivtrafiken är i första hand en fråga för kommuner och regioner - inte för regeringen. Och någon motsättning mellan god kollektivtrafik och satsningar på svensk industri existerar inte. Kritiken blir något av en spark i skrevet.
Statsminister Fredrik Reinfeldt vill spela en viktig roll för den globala klimatpolitiken under Sveriges ordförandeskap för EU 2009. Man kan tycka att den inställningen förtjänar stöd, snarare än sarkasmer, från ett parti som säger sig sätta miljön främst.
Från talarstolen ropar Wetterstrand ut att det går bra för partiet. Antalet nya medlemmar ökar och i "flera mätningar" har partiet varit det tredje största i landet, hävdar hon.
Problemet är att det inte stämmer. I Sifos och Synovate Temos aprilmätningar ligger partiet på ungefär samma nivå som i valet 2006 (5,4 procent). Att fp:s och kd:s siffror samtidigt rasar bör sannerligen inte tolkas som att det går bra för mp - tvärtom.
Klimatfrågan har uppmärksammats som aldrig tidigare denna vår. Att miljöpartiet inte lyckats fånga upp några nya väljare när så många rör sig bort från allianspartierna måste ses som ett gigantiskt misslyckande. Men mp saknar helt analys av problemet.
I stället talar språkrören om att mp nu ska ta fram en vassare klimatpolitik. Miljöpartiet tycks ha blivit tagna på sängen när klimatfrågan plötsligt toppade agendan.
Att miljöpartiet inte har växt, trots det nya intresset för klimatet, kan mycket väl bero på att de uppfattas som ett stödparti till socialdemokraterna. Kanske lägger många gröna sympatisörer hellre sin röst direkt på s. Andra föredrar att stanna kvar på andra sidan blockgränsen.
Därför är en motion från en grupp miljöpartister i Stockholm en av kongressens intressantaste. Motionärerna vill att partiet understryker att det står fritt i förhållande till blocken och söker samarbete åt båda håll i sakfrågor.
Det vill dock inte partistyrelsen. "Det troliga är därför att vi får störst genomslag för grön politik tillsammans med socialdemokraterna", besvarar den motionen. I ljuset av Maria Wetterstrands inledningstal framstår ställningstagandet som tydligt. Mp förblir en grön stödstrumpa åt s även i opposition.
Det står naturligtvis partiet fritt att välja sida. Men frågan är om klimatpolitiken inte har mer att vinna på blocköverskridande samarbete.