Äntligen! Spontant är det svårt att säga något annat om de nya politi-ska signaler som skickas om rattfylleribrott. Den skandalöst lindriga dom häromdagen mot den man som körde ihjäl en farmor och hennes barnbarn i Västerbotten var tragedi som lades på tragedi. Men något gott verkar faktiskt ha kommit ur den. En uppdämd folklig vrede mot den slappa lagstiftningen har nu fått politikerna att vakna till.
Först ut var folkpartiet som krävde hårdare tag mot rattfylleristerna: Den som kör rattfull och har ihjäl någon skall kunna dömas för dråp och det normala skall vara fängelse med obligatoriska behandlingsprogram, med flera åtgärder. Därefter kom justitieminister Thomas Bodström flaxande och aviserade några slags ändringar. Han, den politiskt ansvarige, hade kommit på just nu, när han kände vartåt vinden blåste, att det där med att se över rattfyllerilagarna kanske är en bra idé.
Och i helgen fyllde infrastrukturminister Ulrika Messing i och gav Vägverkets expert rätt i mycket av vad denne uttryckt apropå alkolås och tvångsvård. Det samlade intrycket är faktiskt att skärpningar till slut är på väg, även om det tar tid. Förhoppningsvis kommer de inte att vattnas ur på vägen från ord till lagstiftning.
Det är utmärkt att det till slut bli slut på slappheten mot de rattfulla. Men samtidigt är det en glädje med bitter eftersmak. För visst är det märkligt att politiker väntar in i det längsta med att göra något vettigt åt ett vansinnigt system och inte reagerar förrän människors ilska helt enkelt blir så stor att de bara inte kan ignorera den.