Bör homosexuella par få rätt att ingå äktenskap på samma villkor som heterosexuella? Ja.
En majoritet av svenskarna är positiva till en sådan lagändring. Det är också regeringens utredare Hans Regnér och de flesta av riksdagspartierna. Corren har flera gånger tagit ställning för allas likhet inför lagen.
I går fattade Linköpings stiftsstyrelse och domkapitel sina beslut - i form av remissyttranden om utredningen Äktenskap för par med samma kön.
Även Linköpings stift ställer sig positivt till en könsneutral äktenskapsbalk och till att viga homosexuella par i kyrkan.
Men Ann-Sofie Bergeling, före detta kristdemokratisk kyrkopolitiker och en av de som förberett remissvaret, har en annan åsikt. Hon vill skilja vigselrätten från kyrkan, berättade Corren i går.
Det skulle betyda att äktenskapet blir en rent civilrättslig sak. Kanske en blankett som fylls i och skickas till Skatteverket.
Valet av ceremoni skulle sedan vara helt fritt för individen. Den som vill gifta sig i kyrkan skulle fortfarande kunna göra det, under ungefär samma former som i dag. Men staten skulle stå för myndighetsutövningen, inte kyrkan.
En sådan lösning vore konsekvent - den svenska staten är skild från kyrkan sedan år 2000. Ur ett liberalt perspektiv vore det ett självklart steg. Länder som Belgien och Nederländerna visar också att det är fullt genomförbart.
Debatten som har följt på Regnérs utredning har visat att många troende ser positivt på att samfunden skiljs från vigselrätten. Det är inte så konstigt som det låter.
För de troende som söker Guds välsignelse blir förändringen liten. Och prästen, imamen eller rabbinen kan följa sin övertygelse i stället för riksdagens påbud.
Det är lätt att hålla med Hans Regnér och Linköpings stift om att vigselplikt, att en enskild präst tvingas att viga homosexuella, inte är en framkomlig väg. Vem vill bli vigd av en präst som inte respekterar ens kärlek?
Att helt skilja det juridiska bandet mellan två makar från symbolhandlingen att förena två människor i kärlek tycks vara den bästa lösningen. Inte minst för att troende som väl som icke troende, homo- såväl som heterosexuella tycks kunna acceptera den. Staten lägger sig inte i kyrkans angelägenheter. Och myndighetsutövningen blir helt fri från diskriminering.
Vad säger då utredaren Hans Regnér om att skilja samfunden från vigselrätten?
Hans argument emot är svaga.
Han åberopar siffror som visar att en majoritet av svenska folket inte vill att man bara ska kunna gifta sig borgerligt. Men enkätfrågan är felställd - valfriheten minskar inte om kyrkan förlorar sin vigselrätt. Att "gifta sig" i kyrkan, ceremonin, skulle i allt väsentligt kunna förbli vad det är i dag.
Regnér menar att övergången skulle medföra praktiska svårigheter och kosta staten stora pengar. Men statens börs väger lätt som argument i sammanhanget.
Att undvika att religion, politik och juridik blandas ihop i en salig röra kan gott få kosta ett par kronor.