Så presenterades även officiellt regeringens nya analysenhet för beredskap. Allt under ett skimmer av ömklighet eftersom det är så uppenbart att det handlar om att mildra skadorna av den kritik den parlamentariskt sanktionerade katastrofkommissionen under ledning av Johan Hirschfeldt kommer att fyra av i morgon.
Men bortom denna politiska låtsaslek reser tillkännagivandet av nya enheten frågor av allvarligare slag. Den nya myndigheten kommer bara att inhämta information och lämna den vidare högre upp i statsministerns kansli. Dess chef får inget eget operativt ansvar för de insatser han anser behövs. All sådan beslutsmakt skall fortfarande stanna hos statsministern.
Som med så mycket annat som har kommit i tsunamins spår hanterar regeringen även detta märkligt illa. Avsikten med den egna utredningen och organisationsförändringen var naturligtvis att ta udden av den kommande kritiken "utifrån". Men istället för att lugnt ha lyssnat på Hirschfeldts kritik och förslag och därefter förklarat att detta var ju precis vad man kommit fram till själv och redan börjat genomföra, så gör man nu något annat. Nu låser man i förtid fast sig vid en lösning som med stor säkerhet avviker från Hirschfeldts utredning.
Varför? Ja, uppenbarligen för att man är beredd att slåss till sista blodsdroppen för att slippa ett element i statsapparaten man inte kontrollerar. Inte ens efter det dramatiska opinionsfallet efter tsunamin, inte ens inför risken att råka in i ett liknande debacle i framtiden, kan socialdemokrater tänka sig att ens under avgränsad tid lämna ifrån sig kontroll över statliga hjälpfunktioner. Det är inte ömkligt utan skrämmande.