John Kerrys politiska öde kan avgöras den kommande veckan. Det demokratiska partiet har sitt konvent och då måste han nå ut till det amerikanska folket. Kerry är redan demokraternas kandidat och han har utsett sin vicepresident kandidat - John Edwards.
Evenemanget kommer att ha den allvarligaste undertonen på decennier. USA:s ekonomi är inte i bra skick och dess trupper håller en vacklande irakisk regim under armarna. Det är även länge sedan en amerikansk president var så ifrågasatt. Valet påminner i detta hänseende mest om 1968.
Det året var USA djupt indraget i Vietnamkriget och den sittande presidenten Lyndon B Johnson från det demokratiska partiet var mycket impopulär. Republikanernas kandidat Richard Nixon var visserligen känd men tvungen att vinna rampljuset. Genom ett briljant tal på sitt partikonvent gjorde han det möjligt för sig själv att vinna valet.
När Kerry förbereder sitt budskap på konventet kommer han säkerligen att snegla på Nixons tal. Som Nixon måste Kerry ena partiet bakom sig och presentera sin vision av USA:s framtid. Amerikaner vill inte höra sina problem bekräftade utan sina möjligheter.
För många amerikaner är Kerry ännu inte ett begrepp. Han måste bli ett ansikte med ett tydligt budskap. Bush är sannerligen ett begrepp. Kerry går in i konventveckan lika känd som Göran Hägglund (Kd:s partiledare) men måste gå ut lika välkänd som Alf Svensson.
Det är möjligt att nå en del framgång enbart genom att inte vara Bush. Men det räcker inte.
Kerry måste använda sig av mediernas nya välvillighet. Amerikanska medier har starkt börjat ifrågasätta sin egen brist på kritik av den sittande administrationen. Förra veckan presenterades både en rapport om 11 september och en om hur den amerikanska militären har hanterat sina fängelser. Den senare drunknade dessvärre i den förra. Dock är bägge rapporterna dåliga nyheter för Bush. Medierna är kritiska till att bara rapporten om 11 september fick skälig uppmärksamhet. Båda rapporterna visar att Bush borde ha fått mer kritik tidigare. Men enbart dåliga nyheter vinner inga val åt utmanaren. Därför måste Kerry utnyttja mediernas dåliga samvete.
Tidpunkten är nu inne för Kerry att skapa och leva upp till högt ställda förväntningar och han måste även behålla rampljuset från denna vecka fram till valdagen. För detta krävs att han åstadkommer två saker. Att amerikanska väljare känner att de kan lita på honom och att de dessutom övertygas av hans budskap.
Han har den mest tydliga överklassbakgrunden av någon presidentkandidat sedan John F. Kennedy. Om det blir ett problem beror på hur journalisterna hanterar det. Delvis har han balanserat detta med sitt val av en vicepresident med arbetarbakgrund. Hans trumfkort är att han till skillnad från Bush är en Vietnamveteran. Efter sin militärtjänstgöring blev han en kritiker av Vietnamkriget. Bägge dessa erfarenheter måste framstå som patriotiska.
Främst måste han appellera till väljarna i de tunga ekonomiska frågorna. Han kommer förmodligen att vända sig till medelklassen och bekräfta att han skall ta till vara dess intressen och göra den större.
Utrikespolitiken är en ovanligt stor fråga i detta val. Kerry måste visa att Bushs handhavande av kriget i Irak är dåligt för kampen mot terrorismen. Framgångsrik terroristbekämpning kräver att USA förmår agera tillsammans med flera allierade. Konflikten i Irak har motverkat internationellt samarbete. Han måste ingjuta hopp om att det finns ett tydligt slut på striderna i Irak. I sitt budskap kommer han troligtvis att väva samman den inhemska ekonomiska utmaningen med situationen i utlandet genom att lova att göra USA oberoende av olja från mellanöstern.
Kerrys budskap måste i korthet vara "Kerrys the one".