"Den som är satt i skuld är inte fri", skrev förre statsministern i ett ovanligt anfall av klokskap. Det verkar dock inte som att särskilt många lyssnade. Den senaste tiden har nämligen tre nyheter varit att:
1. Den regniga sommaren får oss att handla som aldrig förr.
2. Handlandet får oss att låna som aldrig förr, konsumentkrediterna har fördubblats på tre år.
3. Lånandet gör att allt fler hamnar i skuldfällan, med krav från kronofogden.
Problemet med överskuldsättning är inte unikt för Sverige. I Storbritannien diskuteras just nu om ett nytt ämne, "skuldkunskap", ska införas i skolorna. Resonemanget går ut på att man idag inte kan leva ett normalt liv utan att låna pengar - till studier, bostad, konsumtion - men att britterna behöver mer kunskap för att inte trilla i skuldfällan.
Den brittiska oppositionen har använt förslaget för att såga regeringspolitiken, men kanske är tanken inte helt fel. En av de mest oväntade svenska tevesuccéerna på senare år är treans "Lyxfällan", där två ekonomiska rådgivare mycket handgripligt hjälper människor som gått i skuldfällan att sanera sin ekonomi. Programmets popularitet tyder på att svenskarna både behöver och vill ha mera "skuldkunskap".
Ett annat sätt att möta problemet med att allt fler går i skuldfällan är att ifrågasätta konsumtionsmönstret som råder. Så gjorde författaren Sisela Lindblom i våras, när hon lät en ovanligt dyr handväska symbolisera det hon såg som onödig lyxkonsumtion. Lindblom fick väldigt mycket kritik, bland annat för att hennes tankar skulle hota hela tillväxten om alla följde dem.
Ändå finns det skäl att ifrågasätta delar av vår konsumtion. Miljön far illa av ett slit-och-släng-samhälle där saker ska bytas ut i en allt snabbare takt. Tid är som bekant pengar, och därför skulle en minskad konsumtion kunna vara lösningen för de människor som inte klarar av "livspusslet". Stressade småbarnsföräldrar och vidbrända karriärister skulle ha råd att arbeta litet mindre om de köpte litet mindre.
Ett mer existentiellt problem är att konsumtionen har blivit en stor del av vårt identitetsskapande. Vi definierar ofta oss själva och andra utifrån kläderna, prylarna och grejorna. Även om detta öppnar för ökad jämlikhet - vem som helst kan köpa sig vilken identitet som helst - så finns risk för förytligande. Dessutom blir det väldigt svårt att avstå från konsumtion, även om skuldfällan lurar runt hörnet, när det inte längre är prylar utan en identitet man köper.
Alla ska naturligtvis köpa vad och hur mycket de vill - både för att människor själva avgör vad deras pengar ska gå till och för att det är bra för tillväxten. Det är ändå viktigt att ibland påminna om argumenten mot att gå på daglig köpfest, att framhålla andra värden än de som uppnås medelst tokshoppning. Kanske kan det rädda någon människa från att gå i skuldfällan.
Ty även om vi värnar tillväxten och tycker att det är kul att shoppa så bör vi komma ihåg: den som är satt i skuld är inte fri.