Snurrigt, konstigt, sorgligt. Jag vet egentligen inte vilket ord som passar bäst in på turerna runt förre statssekreteraren Lars Danielsson. Aldrig förr har en svensk ämbetsman på högsta nivå fallit så djupt och så hårt. "Lögnare" var rubriken på förstasidan på en av kvällstidningarna i veckan. Lögnare - om en person som, åtminstone på ytan, valt att bygga en karriär där begrepp som förtroende och oförvitlighet varit närmast självklara.
Varför gjorde han det? Ljög, alltså.
Jag har svårt att tro att han gjorde det för att rädda sitt eget skinn. Det hade varit lätt och enkelt att göra en pudel och sagt att "jag missbedömde och åkte aldrig in till Rosenbad". Hela historien andas att han skyddar någon annan, att Lars Danielsson är beredd att gå hur långt som helst för att denna någon inte ska hamna i ofördelaktig dager. Och någon annan någon än Göran Persson finns inte. Så länge inte Lars Danielsson kan berätta en historia som har trovärdighet är vi en hel del som tror att det hänger ihop så, att Danielsson skyddar Persson. Vi kanske har fel, men så länge inte sanningen kommer fram kommer misstanken alltid att finnas där.
Har det någon betydelse? Göran Persson har avskedats av välj-arna, avgått som partiordförande och gjort sig allmänt osynlig sedan valet. Och Danielssons förnedring kan inte föras längre; skulle du köpa en bussbiljett av denne man? Dagens Nyheter argumenterar på ledarsidan för att nu får det vara nog, de som felat är borta, detaljerna är oväsentliga och nu gäller det att se framåt.
Det är lockande att instämma, men jag väljer ändå att välkomna en fortsatt katastrofutredning. Att klarlägga vad som inträffade i maktens korridorer annandagen 2004 är att sätta fingret på den allvarligaste frågan i hela röran: den svenska katastrofberedskapen brister så länge den ytterst vilar på politiker och politiskt tillsatta tjänstemän i regeringskansliet.
Sverige behöver helt enkelt en professionell katastrofberedskap med utomordentligt stort mandat att agera i krissituationer. I den frågan duckar även den nya regeringen. Om fortsatt arbete av katastrofkommissionen under Johan Hirschfeldt kan få regeringen att stå upp för en verklig katastrofberedskap vore mycket vunnet.