I Spanien hölls i förra veckan minneshögtid för terroroffren i Madrid. Sverige representerades av biträdande finansministern Gunnar Lund. Kritiken lät inte vänta på sig. En så statusfattig representation ansågs av många som skamligt.
Kritikstormen visar ingen tendens att avta. Dagligen häcklas statsminister Göran Persson för att han prioriterade besöket i Sörmland och chansen att klappa kor framför att delta i spanjorernas minneshögtid.
Inte blev det bättre när hans samordningsminister Pär Nuder bagatelliserade kritiken och tyckte att kor och lantbruk minsann också var viktiga angelägenheter.
Till saken hör att andra länder skickade betydligt högre dignitärer till Spanien än Sverige gjorde. Bland gästerna fanns exempelvis USA:s utrikesminister Colin Powell, den brittiske kronprinsen och premiärministern, den franske presidenten och den tyske förbundskanslern. I rang stod den svenske biträdande finansministern avsevärt lägre än denna eminenta skara.
I helgen har vi fått veta att den spanska utrikesministern Ana Palacio blev besviken när ingen mer betydelsefull person företrädde Sverige vid högtiden. Själv hade hon avbokat alla aktuella planer för att resa till Stockholm och vara med på utrikesminister Anna Lindhs minnesstund.
Terrordådet i Madrid skördade minst 190 dödsoffer och mellan 1 000 och 2 000 människor skadades. Terrorattackens tio sprängladdningar blev förödande och den har kallats Europas 11 september.
Efter ett dåd som detta är det oerhört viktigt att de europeiska länderna sluter upp kring det drabbade landet.
Det kan självfallet ske på många fler sätt än att närvara vid en officiell minneshögtid, men närvaron där är trots allt det synliga beviset för medkänsla och empati och inte minst är den ett påtagligt sätt att utåt visa en stark sammanhållning. Med andra ord rörde det sig om deltagandet i något med starkt symboliskt värde. Men som sagt, statsministern ville inte ändra planerna på att umgås med sörmländska kor, och kungafamiljen hade annat för sig och var tydligen inte ens tillfrågad om någon familjemedlem kunde tänka sig att representera Sverige. Det svenska etablissemanget har sannerligen skött sig dåligt i det här fallet. När en biträdande minister sändes iväg i stället för statsministern och/eller någon från kungafamiljen är risken stor att det betraktas som nonchalans mot det spanska folkets sorg och oro.
Nonchalant är det också att, som Pär Nuder, antyda att kritiken och debatten som uppstått är en storm i ett vattenglas. Det handlade varken om vattenstorm i miniform eller om en stor katastrof.
Det hela var bara klantigt och oprofessionellt hanterat, precis som när kungen fick med sig UD-papper där det stod ungefär samma sak som kungen sedan uttalade offentligt när han var i Brunei och därefter tvingades utstå kritik och spe.
Enligt uppgift var det på egen begäran som Göran Persson tillsammans med LRF begav sig till Sörmland den dagen då minnesmässan i Madrid hölls. Elaka tungor gör gällande att besöket i kobåsen hör samman med Perssons framtidsplaner på att skaffa sig en lantgård. Det behöver inte alls vara sant för att kritiken mot statsministern ska anses som befogad.
Nog hade väl kossorna och diskussionerna om dielseskatter med mera kunna anstå till ett senare tillfälle. Göran Persson skulle självklart deltagit i minnesmässan i Madrid. Det är för att utföra sådana uppdrag som skattebetalarna ger honom en hygglig lön och tillgång till ett flygplan som med kort varsel kan ta honom varthelst han ska resa.