Korruption finns inte så närvarande i vår självbild. Vi har funnits i den krets länder med minst korruption. Vår placering faller dock i den senaste "rankinglista" som Transparency International gör. Märkt då att den är gjord före avslöjandena i Göteborg, som anses vara den största affären i vårt land. Varianter på denna finns i en rad kommuner och myndigheter, som dragits fram i dagsljus senaste året.
Om det verkligen blivit sämre vet ingen säkert. Det kan likaväl handla om förhållanden som pågått länge, men som inte avslöjats. Vi ska inte ta för givet att det var bättre förr. Bara det att vi visste mindre.
Förändringar i kommuner och stat där allt mer upphandlas ger förvisso fler tillfällen för frestelser och ökar behovet av vaksamhet och skolning. Men som allmän förklaring till korruption är detta inte tillräckligt.
Korruption handlar om en rad olika saker och tangerar både etik och juridik. Det är givetvis skillnad på händelserna i Mjölby, Norrköping och Göteborg, men det rör samma grundproblem.
Etikdiskussioner om affärsmetoder är viktiga. Det handlar om sådant som ansvar, transparens och företagskultur för att hålla mutkulturen borta. Här finns det kanske viktigaste försvarslinjen. Enskilda som vågar säga ifrån är omistliga. Lagskyddet för den eller de som lämnar information till medier och offentlighet behöver stärkas, särskilt i den privata sektorn.
Korruption kräver minst två aktörer, en som får och en som ger. Det finns en glidande skala där definitionen också förändras över tid. Osunda relationer mellan köpare och säljare har nog alltid funnits. Ett sådant område som uppmärksammats på senare år är läkemedelsindustrins sätt att "belöna" läkare. Där har regelverket skärpts.
De som ger sig ut på muthavet gör det nästan alltid i medvetande om risker och möjliga förtjänster. Upptäcktsrisken måste därför öka och kostnaden vid avslöjanden måste bli större. Polisens och åklagarnas resurser behöver förstärkas.
Det finns mätningar som visar att toleransen inom näringslivet för mutor ökar. Bland vanligt folk finns en växande en oro för korruption. I förra årets mätning rankades korruption i samma klass som rädsla för terrorism.
Den effektivaste revisionen är sannolikt offentlighet. Att det är medier som många av avslöjat de senaste affärerna är tankeväckande. Det behövs många ögon som ser. Det handlar om en kedja av aktörer; anställda, förtroendevalda, medier, medborgare, revision och annan kontroll. Ingen ska uteslutas.
Vår självbild behöver nyanseras. Korruption är ett gift. Den kan skada sammanhållningen och mycket av det bästa ett samhälle har. Det finns inga enkla lösningar, men ett är säkert: Frågan måste lyftas in i debatten med en helt annan tyngd än idag. Det är fel, som statsministern gör, att tona ned problemet.