Moderata riksdagsledamoten Anne-Marie Pålsson är också nationalekonom. Hon gör anspråk på att förstå hur ekonomin fungerar - men gör det uppenbart inte. Vid ett seminarium om korruption har Pålsson förklarat att korruption - i vissa fall - kan vara bra för ekonomin och därmed för samhället.
"Politiska beslut har inte alltid en optimal ekonomisk effektivitet utan det finns en rad andra aspekter som vävs in här. Vill man då att de ekonomiska aspekterna skall få ett större genomslag får man försöka styra det politiska beslutsfattandet så att de ekonomiska aspekterna kommer in. Det kan göras på olika sätt," säger Anne-Marie Pålsson. "Olika sätt" kan då till exempel stavas mutor.
Vad Pålsson inte förstått är att korruption i ett land i själva verket motverkar dess ekonomiska utveckling, att mutor sätter marknadsekonomin ur spel, då det är lättare för ekonomiska aktörer att muta sig till fördelar än att försöka leverera bättre varor och tjänster till lägre pris.
Det finns följaktligen inget nationalekonomiskt eller företagsekonomiskt - och naturligtvis inget moraliskt - försvar för korruption.
Men det är inte bara Anne-Marie Pålssons brist på insikter om de ekonomiska sambanden, för att inte tala om hennes avsaknad av moralisk kompass, som är uppseendeväckande. Hennes uttalande röjer också en syn på den demokratiska politiken som utan överdrift kan beskrivas som föraktfull.
Den moderata riksdagsledamoten synes beklaga att även andra aspekter än de som handlar om "ekonomisk effektivitet" vävs in i de politiska besluten. Pålssons recept är att muta sig förbi demokratin. Det är faktiskt ett politiskt lågvattenmärke. Det är bra att moderaternas partisekreterare i otvetydiga ordalag tagit avstånd från Anne-Marie Pålssons dumheter.