Inom kort ställs fem medelålders män inför rätta vid Linköpings tingsrätt. En av de åtalade, ett 43-årigt kräk, har våldfört sig på sin dotter och låtit flera av de övriga kräken utnyttja flickan sexuellt. Ett vidrigare, mer avskyvärt brott går knappast inte att tänka sig.
Det spelar ingen roll vilka straff kräken döms till. Straffen är ändå för lindriga. Livstids fängelse och isolering för den så kallade huvudmannen känns som det självklara minimistraffet. Fast ingen vet var det slutar. Dömer tingsrätten till "kännbara fängelsestraff" kan hovrätten riva upp domarna. Exemplet med den 13-åriga Motalaflickan som fick sin heder kränkt två gånger, först av våldsmännen, sedan av Göta hovrätt, visar att rättvisan är ett lotteri. Åtminstone så länge brottsoffren är flickor och unga kvinnor.
Mer av vidrigheter: Den så kallade människohandeln inom EU omfattar årligen drygt 100 000 barn och kvinnor. Till Sverige forslas årligen mellan 200 och 500 kvinnor. De flesta kommer från Ryssland och Östeuropa. Enligt polis som arbetar med det som kallas trafficking ger Lukas Moodyssons film "Lilja 4-ever" en trovärdig bild av sexhandeln med barn och kvinnor. Det betyder, i klartext, att många svenska män, läs kräk eller as, är beredda att betala för de tjänster som brottssyndikaten tillhandahåller. Kräken finns mitt ibland oss.