Krisen är akut på akuten på Universitetssjukhuset i Linköping. Sommarsäsongen betyder färre sjuksköterskor i tjänst. Correns Charlotte Palmefors redde ut begreppen i torsdagens Corren.
Arbetsgivaren landstinget babblar om att "glesa ut bemanningen". Arbetsgivaren skickar därmed signalen till oss skattebetalare att akuten väller av anställda som går omkring och drar bena efter sig. Alla med ett uns av kunskap om arbetssituationen på akutavdelningen vet att så inte är fallet.
Som man bäddar får man ligga. De fyra borgerliga allianspartierna och det som kallas Vrinnevilistan skrotade de lokala arbetstidsavtalen, däribland tre-tre-modellen, som tillämpades på akuten i Linköping. Nu inträffar det som Vårdförbundet med flera varnade för.
Och vad gör den borgerliga landstingsledningen? Som den alltid gör när den börjar osa hett: Retirerar från politiskt ansvar och hänvisar till "verksamheten".
Socialstyrelsen riktade 2010 hård och skoningslös kritik mot situationen på akuten. De styrande politikerna tvingades till akuta och kortsiktiga åtgärder, men grundproblemet kvarstår - och fördjupas. Vårdförbundet, Kommunal och Socialdemokraterna har presenterat förslag till nödvändiga förbättringar, men allianspolitikerna slår dövörat till och tycks mena att sjuksköterskorna och övriga anställda ska glädjas över jobbskatteavdraget i stället för att oja sig över taskiga och nedbrytande anställningsvillkor.