En överspelad bagatell, menar hennes försvarare i kristdemokraterna. Men icke desto mindre har det hänt:
"Jag var på väg till min mamma och råkade komma förbi med bilen och såg en dålig affisch som jag tog ansvar för."
Det handlar förstås om riksdagsledamoten Yvonne Anderssons förklaring i Corren (30/11) till varför hon i samband med valet nitade sin egen bild över partikamraten Ann-Sofie Bergelings.
Några dagar senare (5/12) ger Yvonne Andersson också en sällsynt undanglidande kommentar till det som utspelade sig vid kd:s valplakat i Skäggetorp. Var Bergelings affisch verkligen illa medfaren, som påståtts?
"Jag har fått väljarnas förtroende och det är jag väldigt tacksam för" upprepar Yvonne Andersson.
På tal om väljarnas förtroende kan man förstås undra hur den östgötska riksdagsledamoten förvaltar det när hon ger slingrande svar.
Så här långt är det hela inte mycket mer än en pinsamhet med få politiska följder.
Visst var det en skräll att Ann-Sofie Bergeling hoppade av sina uppdrag som ersättare i partistyrelsen och ordförande i östgötadistriktet. Nu blir hon politisk vilde i Linköpingspolitiken, men lovar att rösta med den styrande borgerliga alliansen i fullmäktige.
Problemet är att det under ytan tycks finnas ett oläkt sår, ett hot om långvarig infektion.
Att det lokala klimatet i kristdemokraterna lämnar en del att önska blev tydligt då tio Linköpingspolitiker ställde sig bakom Ann-Sofie Bergeling i en debattartikel (2/12).
De tio konstaterade att den beskrivning som Ann-Sofie Bergeling gett av kulturen inom kd var korrekt. De skrev också att "lögner och hotfull stämning har präglat partiarbetet den senaste tiden".
Allvarliga ord. Inte från vilka avsändare som helst. Hälften av undertecknarna återfinns i Linköpings kommunfullmäktige.
Häromdagen kom lokalavdelningens styrelse med plåster i hand. Pressmeddelande utgick: En återuppbyggnadsgrupp med terapeutisk profil ska finna lösningar.
Till märkligheterna hör att kristdemokraternas gruppledare och kommunalråd i Linköping, Jan-Willy Andersson, inte närvarade vid presskonferensen.
Så har Jan-Willy Andersson också varit fåordig. Kanske av privata skäl - han och Yvonne Andersson är alltså äkta makar. Samtidigt kan ingen komma ifrån att Jan-Willy Andersson har en ledande ställning i ett konfliktsargat parti. Vilket är förtroendet för honom som gruppledare?
Och för att lyfta frågan ytterligare: Vad betyder en isande kris inom kristdemokraterna för Linköping?
Kanske blir det inte mer än en intern och energislukande konflikt som löses vid nästa val.
Men om fler fullmäktigeledamöter hoppar av kan det få större återverkningar.
De fyra borgerliga partierna har endast ett mandats övervikt i Linköpings fullmäktige. En kristdemokratisk vilde till och moderaten Paul Lindvalls styre är i fara.
Kanhända är det fler än missbelåtna kristdemokrater som borde hoppas på ett ingripande från högre ort. För förlåtelse, rening och försoning.