Fackföreningsledaren Bo Holm och Mona Sahlins rådgivare Lars "Laban" Bengtsson skrev avtalen med Leif Johansson, under deras tid som ordförande för Östgötatrafiken.
Bolaget har försett Johansson med fri bil, årskort på SJ och en övernattningslägenhet i centrala Linköping. Man får känslan av att en vd kan förhandla sig fram till vilka förmåner som helst.
Som vanligt går upprördheten mer ut över person än principer: "Han tar för sig." "Borde visa återhållsamhet." "Det är ändå skattebetalarnas pengar."
Inte heller Lars "Laban" Bengtsson för några principresonemang om avtalsvillkoren, vilket är belysande för Socialdemokraternas ideologiska vilsenhet. I stället försvarar han Leif Johanssons avtalsvillkor med att Östgötatrafiken är "en komplicerad verksamhet som kräver en väldig kompetens" (Corren 29/1).
Och visst är det så. Att vara vd ställer mycket höga krav på prestation och ansvarstagande. Man måste mer eller mindre vara beredd att offra hela sitt privatliv för ett sådant uppdrag. De som har ledaregenskaper, rätt kompetens och är beredda till sådana uppoffringar växter inte på träd. Priset på marknaden blir därefter.
Bo Lingestig på Kommunal ifrågasätter att Leif Johansson skulle vara värd mer än fyra gånger så mycket i lön som en spårvagnsförare (Corren 28/1). Men det är han faktiskt.
Det kan starkt ifrågasättas om Leif Johansson verkligen var rätt man för jobbet. Miljöpartisten Ulf Flodin, som suttit i Ötrafs styrelse, och Karl Johan Bodell, vd för Kalmar Länstrafik, vittnar båda om Johanssons samarbetsproblem (Corren 30/1). Oförmågan att reda ut oklarheterna kring avtalet med underentreprenören Veolia, som drabbat många tågresenärer, vittnar inte heller om ett starkt ledarskap.
Men faktum kvarstår att Leif Johansson var väl meriterad för vd-uppdraget och därmed hade ett mycket fördelaktigt förhandlingsläge när avtalet skrevs.
Trots detta finns det en hel del som sticker i ögonen. Men det är Östgötatrafikens styrelse som ska kritiseras, inte Johansson.
Betydligt större kompetenskrav borde ställas på politiker och tjänstemän som upprättar anställningsavtal med chefer för kommunala och regionala bolag. Att marknaden i hög grad styr lönenivån är en sak. Däremot borde inte fallskärmar få konstrueras på ett sådant sätt att de strider mot allmänna uppfattningar om vad som är rätt och fel.
Leif Johanssons fallskärm var, enligt Bo Holm, helt enligt landstingets regler (Corren 11/2). Men att få betalt utan att jobba eller att jobba och samtidigt lyfta pension är stötande. Diskutera principer och ändra regler, men dämpa moralpaniken kring Johanssons rofferi.