Nu händer det äntligen: forskare vid Chalmers och Statens väg- och transportforskningsinstitut, VTI, har börjat ta fram en krockdocka som är baserad på en genomsnittlig kvinna.
Det berättade Astrid Linder, forskningsledare vid VTI, vid en pressträff på Transportforum här i Linköping i går.
Varför är detta då så intressant?
Jo, för att i dagsläget använder sig flera stora biltillverkare av krockdockan BioRID, som representerar en genomsnittlig man, för att utveckla skyddet mot nackskador.
Märk väl: dockan är inte konstruerad efter en genomsnittlig människa -- utan efter en genomsnittlig man. Detta trots att det länge har funnits forskning som visar att kvinnor oftare drabbas av pisksnärtskador än män. Det har visserligen funnits intresse från bland annat bilindustrins sida för en kvinnlig docka, men det har ändå varit svårt att hitta finansiärer till forskningen, berättade Linder i går.
Detta är kanske inte så förvånande -- men desto mer upprörande. Omkring 30 000 svenskar drabbas varje år av pisksnärtskador. Kvinnor löper upp till dubbelt så stor risk att drabbas som män.
En del av förklaringen ligger antagligen i att kvinnor har mindre muskelmassa än män. Men en del av kvinnornas skador kan också bero på att bilarna konstrueras efter "genomsnittmannens" behov, utan tillräcklig hänsyn till mindre och lättare varelser.
Krockdockorna är ett litet, men konkret exempel på varför det är viktigt att hålla jämställdhetsdebatten vid liv i den akademiska världen. Det är inte givet att ett jämställdhetsperspektiv leder till bättre forskning. Men när jämställdheten inte uppmärksammas tycks det ibland vara skrämmande lätt att glömma bort halva befolkningen.