Så är då den tänkte efterträdaren utpekad. Det enda politiskt riktigt intressanta med Göran Perssons regeringsombildning är utnämningen av Pär Nuder till finansminister. Statsministern underströk själv innebörden i sitt val när han hänvisade till att "Pär Nuder har samma ekonomiska kompetens som jag hade när jag blev finansminister".
Att Thomas Östros, som i förhandsspekulationerna hade pekats ut som ny finansminister hamnar på ett näringsdepartement som dessutom avlövats på de centrala energifrågorna, är en tydlig markering av att han inte längre är aktuell för större uppgifter. Socialdemokratin är att beklaga.
Pär Nuder, en yngre variant av sin mentor, är dock ett utmärkt val som s-kronprins sett ur ett borgerligt perspektiv. Med sin uppblåsta självgodhet blir han en fin tillgång för de borgerliga i kommande val.
Det var inte Perssons "omstart" som var den politiskt upplyftande händelsen i går. Det är fortfarande ett trött, oinspirerande gäng som huserar i Rosenbad.
Betydligt fräschare krafter står emellertid redo att ta vid. I går var framför allt dagen då den borgerliga alliansen presenterade stommen till sitt regeringsalternativ. Sex programgrupper har tillsatts, med uppgiften att lägga grunden till en borgerlig regeringspolitik. De som led-er dessa grupper formar också i praktiken delar av en borgerlig "skuggregering".
Några av namnen är värda att lyfta fram: moderaternas Gunilla Carlsson ansvarar för utrikes- och säkerhetspolitiken. Folkpartiets Jan Björklund får hand om utbildningsfrågorna. Johan Pehrson, folkpartistisk ordförande för riksdagens justitieutskott, har ansvar för rättsfrågorna. En regering där Gunilla Carlsson, en entusiastisk Europapolitiker, är utrikesminister, och där Jan Björklund, en varm förespråk-are av ordning och reda i skolan, är skolminister skulle sannerligen kännas inspirerande.
Göran Persson förklarade i går att hans avsikt med sin regeringsomstöpning bland annat var att ta det politiska initiativet. Han erkänner med andra ord att socialdemokratin förlorat initiativet. Och att sedan medvetet välja en dag då de borgerliga presenterar sitt alternativ, för att ställa dem i medieskugga, är typiskt Persson. Som vanligt tror statsministern att taktik är det viktigaste i politiken.
Det är det inte. Det är idéerna och deras slagkraft som räknas. I det avseendet är den borgerliga alliansen överlägsen.