Bilden av den 28-åriga somaliern är nog för många en konkret gestaltning av det muslimska hot som alltfler debattörer talar om. För drygt fyra år var Kurt Westergaard upphov till den av Jyllandspostens publicerade teckningen av profeten Muhammed med en bomb i turbanen. Teckningen, en nidbild av muslimsk fundamentalism som bara provocerar till ännu mer fundamentalism, har kränkt många troende muslimer.
Efter nyårsdagens attentat började rykten genast florera om att den 28-åriga mannen tidigare varit inblandad en mordkomplott emot Hillary Clinton. Han sägs ha en koppling till den somaliska terrororganisationen Al-Shabaab och delar av Al-Qaida.
Mordförsöket inträffar bara en vecka efter att annan ung man, också med koppling till Al-Qaida försökte spränga ett flygplan ovanför Detroit. Mordförsöket mot tecknaren kommer nog många ännu närmare inpå livet. Risken är stor att rädslan sprider sig och manar fram en politik som ytterligare skärper motsättningarna.
I höstas beskrev SD-ledaren Jimmie Åkesson islam som det största hotet sedan andra världskriget, i en debattartikel i Aftonbladet som många ansåg aldrig borde ha fått publiceras. I december fick han oväntad draghjälp av författaren Gerda Antti på Correns debattsida, som ytterligare befäster de fördomar som finns om muslimer. Gerda Antti kan knappast glädjas åt alla främlingsfientliga ryggdunkningar som hennes debattinlägg gett upphov till.
Alla intellektuella måste besinna sitt ansvar som auktoriteter. Vad vi behöver nu är inte fler fördömanden och misstänkliggöranden, utan mer kunskap.
Ett exempel: En muslimsk man vill ha skadestånd för diskriminering sedan han förlorat sitt aktivitetsstöd efter att ha vägrat handhälsa på en kvinnlig vd. Enligt Arbetsförmedlingen bär mannen själv skulden för att han inte fick en praktikplats på företaget.
Fallet illustrerar ett svårt dilemma. Hur långtgående krav kan samhället ställa på assimilering och var går gränsen för hur mycket respekt en kulturell minoritet kan kräva? I stället för ett öppet samtal om hur kulturer kan mötas så präglas debatten alltmer av fördomar och hat.
Danmarks muslimska råd tog genast avstånd från terrordådet mot Kurt Westergaard. Men det är inte nog för att dämpa den rädsla som terrordåd med udden riktad emot yttrandefriheten och det öppna samhället för med sig. I Sverige skulle en stark representant för den toleranta muslimska majoriteten behöva höras i debatten. Kunskapsutbyte och ömsesidig respekt är de enda medel som kan få ett kulturklimat präglat av oförsonlighet och rädsla att tina upp.