Årets brandfackla kastades av Lars Adaktusson, programledare i TV8. I en krönika i Svenska Dagbladet i onsdags gick han till angrepp mot undersökande journalistik i allmänhet och Janne Josefsson i synnerhet. I torsdags morse möttes de två i SVT. Ett par citat:
Janne Josefsson:
"Du skulle väl aldrig skita ner dej, dina välputsade skor eller någonting, var du än befinner dig i världen, för att gräva fram någonting. Har du gjort någonting som varit obekvämt för makten?"
Lars Adaktusson:
"Du har under 30 år ägnat dig åt att jaga människor med dragna mikrofoner och dolda kameror. Det finns människor längs vägen som fortfarande lider för att du misshandlat dem."
Gå gärna in på SVT:s hemsida och se inslaget. Det är både underhållande och intressant. Ett av de ämnen de diskuterade är om journalister ska döma i de frågor de granskar. Oundvikligt, menar Josefsson. Helt fel, hävdar Adaktusson som menar att journalistens roll är att lägga fram en berättelse och sedan låta mottagaren själv bedöma.
Jag håller med Lars Adaktusson och skulle vilja ta en artikel i Corren i veckan som exempel. I onsdags berättade Sofia, 16, att hon blivit våldtagen av en vuxen i sin skola under flera år. Berättelsen är fruktansvärd - och mycket detaljerad. Ärendet har blivit prövat av åklagare och nedlagt. Ord står mot ord. När vi återgav Sofias historia var vi mycket noggranna med att inte skriva att hon faktiskt blivit våldtagen, utan att hon hävdar det, att det är hennes berättelse. Mer än så vet vi inte. Om vi valt att betrakta hennes berättelse som faktum hade vi också agerat domstol och pekat ut den anklagade mannen som skyldig.
Men varför berätta Sofias historia om vi inte kan gå i god för den? Därför att det ingår i medias uppdrag att skildra mer än det uppenbara; domstolsutslag och antalet mål i matchen. Tyvärr gör vi det alldeles för sällan. När ord står mot ord och utredningen läggs ned upphör i allmänhet medias intresse. För de inblandade är emellertid inte historien slut. Problemen finns kvar. Med Sofias berättelse fick vi en ovanlig möjlighet att skildra vad som händer sedan, hennes upplevelse av övergivenhet och förtvivlan.
Kvaliteten ligger inte i sanningshalten, utan i själva berättelsen.