Tisdagskvällens samrådsmöte om byggplanerna i Tornhagen i Linköping var ett skolexempel på hur de flesta av oss kan förväntas agera när det gäller sådant som rör den egna bomiljön. Vi lägger förnuftet och eftertanken åt sidan och låter egenintresset styra.
Det kaotiska samrådsmötet i Folkungaskolans aula visar också att politikerna och tjänste-männen på teknik- och samhällsbyggnadskontoret fortfarande inte lärt sig att hantera detta. Ju mera välbärgat område som berörs av byggplanerna desto värre blir protesterna, är en bra tumregel.
Det blev ganska uppenbart att många nog inte heller förstått att ekonomin i dag har en större betydelse för varje byggprojekt -- oavsett vilken aktör som bygger -- eftersom kommunen har begränsade resurser. Så är det bara och det ska kommunen inte hymla med.
Uppenbarligen behöver de flesta av oss ständigt påminnas om det oundvikliga i en stad som expanderar: hur och var man än väljer att bygga nya bostäder drabbas alltid någon. Inflyttningen till staden drabbar till att börja med de orter och den glesbygd som folk flyttar från. Samhällservice, butiksutbud och kollektivtrafik försämras, vilket så småningom drar ner fastighetspriserna där. För de Tornhagsbor som har glädje av Tornhagsparken är ett bostadsbygge i park-området självklart ett intrång. Men deras önskemål måste i rättvisans namn ställas mot andra Linköpingsbors. Sker bygget någon annanstans drabbas andra.
Dessutom måste kommunen se till att det byggs där folk vill bo, där det finns närhet till skola, barnomsorg, där det finns plats för parkeringsplatser och där det finns bra kollektivtrafikförbindelser. Dessa faktorer måste rimligen väga tyngre än en försämrad utsikt från Tornhagsbornas fönster. Att vi medborgare låter egenintresset styra måste våra politiker å andra sidan räkna med och kunna hantera. Men politiker som låter egenintresset ta överhanden, det ska varken vi medborgare eller våra politiker behöva acceptera.
När ledamoten i byggnadsnämnden Bo Nilsson (v) under samrådsmötet i tisdags i egenskap av politiker lovade publiken att kämpa mot bygget i Tornhagsparken lät han egenintresset tala och missbrukade sin roll som politiker.
När folkpartisten Sture Thörnesjö i ett debattinlägg i dagens Corren bland annat argumenterar för att bygga i stadens utkant och kring ringleder pläderar han i praktiken för ett byggande enligt miljonprogram-erans mönster. När Sture Thörnesjö hävdar att politikerna helt ignorerar Tornhagsbornas synpunkter bidrar han dessutom till att spä på politikerföraktet.
Budskapet i protesterna mot Tornhagenbygget säger "Vi var här först, så vi har rätten på vår sida". Politiker som likt Sture Thörnesjö och Bo Nilsson hämningslöst hejar på ska vi väljare betacka oss för.