Kvinnorna och makten

Linköping2006-01-10 00:00
Detta är en ledare. Correns ledarsida är borgerlig. Tidningen står fri och obunden från alla partier.

Det är inte tack vare väljarna hon kommer till makten, president Mackenzie Allen i dramaserien "Commander in Chief". Så långt vågar inte ens de amerikanska manusförfattarna sträcka fantasin.

I premiäravsnittet, som visades på svensk tv i går kväll, introduceras istället Allen, spelad av Geena Davis, som vicepresident. Det är när den manlige presidenten plötsligt dör som Allen får chansen att ta över.

En kvinna som USA:s president -- tanken kan verka svindlande.

Men scenariot är inte helt orealistiskt. Faktum är att den republikanska utrikesministern Condoleezza Rice och den demokratiska senatorn Hillary Clinton är två av de hetaste namnen inför nästa presidentval.

I "jämställda" Sverige ser det, sorgligt nog, betydligt dystrare ut.

De två största partierna, socialdemokraterna och moderaterna, har ännu inte haft någon kvinnlig ordförande.

I socialdemokraterna verkade hoppet tändas -- och dö -- med Anna Lindh. Margot Wallström har än så länge sagt nej. Ulrica Messing är för oerfaren. Mona Sahlin kan möjligen få en andra chans -- men klarar hon i så fall av konkurrensen från Thomas Bodström, Pär Nuder och de andra männen det spekuleras om?

För moderaterna tycks frågan ligga ännu längre ned på prioriteringslistan. Varken Chris Heister eller Kristina Axén Ohlin lyckades nå ända fram när de försökte -- och i dagsläget kan ingen tvivla på Fredrik Reinfeldts popularitet.

Därmed är också hoppet om en kvinnlig statsminister litet, åtminstone om dagens partilandskap består. Och det är rent ut sagt bedrövligt. I "världens mest jämställda land" borde inte kvinnorna nöja sig med att de kan nå långt i politiken. Då och då borde en kvinna också få nå ända fram till toppen.

Läs mer om