Björk Hummelgren skriver 18 mars att kommunen ej bör anta medborgarförslaget om särskilda tider för kvinnosim på något av badhusen i Linköping med motiveringen att det skulle vara ett bakslag för jämställdheten.
Vi anser tvärtom, att särskilda tider för kvinnosim är en förutsättning för att alla kvinnor ska kunna nyttja badhusen och ta del av de aktiviteter som erbjuds där på samma villkor som män.
Vi vill ha kvinnosim för att möjliggöra för kvinnor som exempelvis på grund av rädsla för sexuella trakasserier, eller på grund av religiösa eller kulturella skäl i dag inte kan nyttja simhallarna.
Många kvinnor i våra nätverk vittnar om sexuella trakasserier på badhusen eller känner sig oroliga för stigmatisering på grund av till exempel operationsärr från bröstcancer. Även samhällets många gånger snäva kroppsideal för kvinnor medför att många känner sig oroliga för att få sina kroppar granskade i badhusmiljöer. Andra vill av religiösa eller kulturella skäl inte bada tillsammans med män.
Många kvinnor som lär sig simma i vuxen ålder föredrar att göra det i en trygg miljö där de inte behöver få blickar eller känna sig dömda. Särskilda öppettider för enbart kvinnor kan för alla dessa grupper innebära allt ifrån att man lär sig simma till att man börjar nyttja simhallen regelbundet för motion. Att vara simkunnig är en viktig färdighet för att kunna ta del av simhallar, strand- och friluftsliv samt andra aktiviteter som sker kring vatten.
Det är också en livförsäkring. Simkunniga föräldrar ökar ofta simkunnighet hos barnen. Ökad fysisk aktivitet och främjandet av folkhälsan hos alla grupper borde vara i kommunens främsta intresse.
Att möjliggöra deltagande för kvinnor genom att utestänga män på begränsade tider, kan därför vara berättigat.
Denna bedömning har även en rad svenska kommuner gjort som i dag tillämpar kvinnosim på särskilda tider; Norrköping, Motala, Gävle, Stockholm, Botkyrka, Göteborg, Malmö, Uppsala, Sundsvall, Växjö med flera. I Stockholm har man tillämpat särskilda öppettider för kvinnosim i över tio år.
Ett kommunalt badhus bekostat och drivet med skattepengar måste vara öppet för alla medborgare.
Detta kan bli möjligt först då kommunen säger ja till kvinnosim.
Sema Mehti, Nätverket för kvinnosim i Linköping
Kristin Tran, Byrån mot diskriminering i Östergötland
Lovisa Karlsson, Linköpings Unga muslimer
Agneta Eliason, Internationella kvinnoföreningen (IKF)
Amina Farah, Somaliska kvinnoföreningen
Sofia Ek, Riksföreningen Sveriges Stadsmissioner
Viss anpassning till berättigade syften
”Ett kommunalt badhus bekostat och drivet med skattepengar måste vara öppet för alla medborgare”, skriver Maria Björk Hummelgren (18/3). Kanske med det lilla tillägget ”alla som bor i det här landet”. Dessvärre är så inte fallet i dag.
Mängder av kvinnor, särskilt invandrade, är utestängda av primärt kulturella och religiösa skäl. Integration handlar om att bryta mönster och stimulera till etniskt och kulturellt gränsöverskridande möten. Att bli en del av ett socialt sammanhang i en trygg miljö leder till att bryta isoleringstendenser och främjar tolerans. Vi vet av praktisk erfarenhet att kvinnogrupper som vill lära sig simma eller liknande lättare uppvisar inkludering i samhället.
Det är bestickande och opportunistiskt att kalla möjligheten för kvinnor att under definierade tider kunna nyttja en kommunal badanläggning utan män närvarande för ”mansförbud”.
Det är ingen skillnad mot att avlysa en anläggning för att tävlingar pågår, eller att skolor har exklusiv tillgång för sina elever. Det är ju fortfarande öppet för alla men med viss anpassning till berättigade syften. I dag får vi i vårt arbete hyra in oss i privata badanläggningar med tillgänglighet som långt understiger de behov som finns.
Att devalvera och likställa problemet med ”Ladies night” tyder på i bästa fall ovilja att se seriöst på integrationsfrågan. Det är märkligt att Correns ledarsida ger denna vinkling när den annars visar engegemang för socialt utsatta och mot segreation och kriminalitet. Mot den här bakgrunden borde Linköpings kommun anta medborgarförslaget.
Göran Lundström, Chef ABF Östergötland
Lång väg kvar till jämställdhet
I högt tonläge jämför Maria Björk Hummelgren (18/3) tider reserverade för enbart kvinnor på kommunala badhus med ”Ladies Night” och liknande arrangemang. Det blir en märklig jämförelse, då kvinnobadtider i grunden handlar om simkunnighet och hälsa.
Samhället är inte jämställt. Att kvinnor som i dag inte känner sig trygga med miljön i våra simhallar hänvisas till att vänta med bad tills samhället inte gör skillnad på män och kvinnor är cyniskt. Vi vet alla att det är lång väg dit. Att låta kvinnor i Linköping leva utan att kunna simma, något som begränsar deras deltagande i det offentliga, är inget alternativ för oss socialdemokrater. Alla ska känna att de har grundläggande kunskaper för att våga ta med sig sina barn till Tinnis eller badplatsen i Berg.
Att vika några få timmar i veckan till den lilla del kvinnor som i dag inte går till simhallen på grund av mixade tider är en enkel åtgärd som vi tror att de allra flesta Linköpingsbor kommer att acceptera.
Ellen Aguirre (S) vice ordförande
Nicke Bremer (S) ledamot kultur- och fritidsnämnden i Linköping
Corren svarar
”Att vika några få timmar i veckan till den lilla del kvinnor som inte går till simhallen på grund av mixade tider är en enkel åtgärd”, skriver ledamöterna från Linköpings kultur- och fritidsnämnd.
Ja, det vore sannerligen enkelt att vika sig för detta krav. Det förvånar dock att Socialdemokraterna tar så lätt på de framsteg vi har gjort som möjliggör att kvinnor och män kan bada tillsammans.
Kvinnobadtider handlar inte om simkunnighet och hälsa. Det handlar om att kommunen utesluter hälften av sina invånare från badhuset under vissa tider på grund av kön. Det är inte samma sak som att stänga simhallen tillfälligt för allmänheten för att tävlingar pågår.
Hur ska vi stimulera integration genom utestängning? Hur ska isolering brytas och tolerans främjas genom könssegregering? Om kvinnor upplever sexuella trakasserier på badhuset är det helt oacceptabelt och åtgärder ska vidtas.
Hänvisas däremot dessa, och andra, kvinnor till kvinnotider är det en kapitulation för sexualisering och fördomar.
Det borde Linköpings kommun inte ställa upp på, oavsett hur många andra kommuner i Sverige som begår misstaget.
Maria Björk Hummelgren