Kvotering är enfaldig könsmatematik

Männen dominerar bolagstopparna i Sverige. I Linköpings kommunala bolag gör de det till 100 procent. Som Corren berättade i fredags har ännu en man rekryterats till en vd-post, den här gången till det kommunägda bolaget Sankt Kors Fastighets AB.

Gärna fler höga klackar på styrelserummens mattor, men kvotering är inte ett pris värt att betala. Foto: Dan Hansson/SCANPIX

Gärna fler höga klackar på styrelserummens mattor, men kvotering är inte ett pris värt att betala. Foto: Dan Hansson/SCANPIX

Foto: Fotograf saknas!

Linköping2011-03-07 01:00
Detta är en ledare. Correns ledarsida är borgerlig. Tidningen står fri och obunden från alla partier.

Kommunalråd Paul Lindvall (M) beklagar mansdominansen och förklarar den med en olycklig tradition. Samtidigt som han gärna skulle se fler kvinnor på chefsposter är ju grundprincipen att den bästa kraften ska ha jobbet. Precis så har också Sankt Kors resonerat. Enligt ordföranden Gunnar Broman fanns en kvinnlig intressent, men hon föll i konkurrensen. Broman menar att i förfarandet att hitta den som är bäst kompetensmässigt så handlar det inte om manligt eller kvinnligt.

Och visst har Sankt Kors agerat rätt och riktigt. Alternativet skulle ju vara att kvotera in kvinnan, som därmed petar den mer kompetente mannen. Det vore oprofessionellt av och olyckligt för bolaget, och diskriminerande mot mannen.

Om mannens och kvinnans meriter är likvärdiga finns ingenting som talar emot att man väljer kvinnan. Hon besitter då en egenskap, som vilken som helst, som bolaget finner attraktivt. Mixade arbetsplatser har visat sig vara både trevligare och lönsammare än homogena. Egenskapen som kvinna kan mannen inte konkurrera med men vi har alla olika egenskaper och personligheter som gör oss unika som individer; öppenhet, utseende, attityd, humor med mera. De egenskaperna kommer på köpet, och kan vara till både ens fördel och nackdel beroende på vilket jobb man söker. Konkreta meriter faller dock inte under dessa och bör därför fälla avgörandet i första hand.

Att vara mot kvotering är inte detsamma som att förneka jämställdhetsproblem. Det handlar om situationen på arbetsmarknaden men också om den i hemmen. Dessa två är avhängiga av varandra men alltför komplicerade att lagstifta bort. Det kanske inte ens är en önskvärd utveckling - ingen självklarhet att ta för givet. För det handlar inte bara om mäns attityder utan lika mycket om kvinnors.

Genom kvotering markeras att det ena könet inte är lika bra som det andra och måste särbehandlas. Många kvinnor skulle se det som förnedrande och snarare tappa i respekt och självförtroende i stället för tvärtom. Det var inte mitt hårda arbete och goda resultat som tog mig fram, det var enfaldig könsmatematik.

Ändå vinner kvoteringen terräng. Frankrike har nyligen infört en lag om kvinnlig representation i bolagsstyrelser, något som Norge och Spanien redan gjort. På det viset skapar länderna jämställdhet - på pappret. Lyckligtvis anser den svenska jämställdhetsministern att kvotering är fel väg att gå, men hon kan köras över av EU-kommissionens planer på en kvoteringslag för hela unionen. Även om den kvinnliga representationen i bolagstopparna är bedrövlig, är förnedrande kvotering inte rätt sätt att putsa till siffrorna. Det om något vore starten på en olycklig tradition.

Läs mer om