När politiker och tjänstemän i Linköpings kommun och de kommunala bolagen hanterar pengar, så är det skattemedel (och en del avgifter och hyror) som Linköpingsborna har betalat in. Det ställer stora krav på politikerna och tjänstemännen att använda varje krona klokt, och att noga följa de lagar och regler som ska se till att våra gemensamma resurser inte slarvas iväg.
En sådan lag är lagen om offentlig upphandling (LOU). Den kan sägas ha två syften. Dels ska alla myndighetsköp över ett visst värde ske i öppen tävlan, för att den mest effektiva leverantören ska få sälja. Det ger mest valuta för skattepengarna, samtidigt som det skyddar mot vänskapskorruption och svågerpolitik. Dels är den öppna tävlingen bra för näringslivet. När företagen konkurrerar på lika villkor vinner den som kan erbjuda den bästa produkten till det lägsta priset - vilket sporrar företagen till förbättringar.
Därför är det bedrövligt att Linköping än en gång skämmer ut sig genom att strunta i lagen om offentlig upphandling. Som Corren har rapporterat har varor och tjänster för 22,9 miljoner kronor (för perioden 2007-2012) köpts utan någon upphandling. Kultur- och fritidsnämnden samt det kommunala bolaget Linköpings stadshus AB har avtalat med LHC:s bolag Ispalatset om skötsel av Cloetta Center (värde 15,9 miljoner). Det kommunala bostadsbolaget Stångåstaden har avtalat med Stadsmissionen om fastighetsskötsel och andra tjänster (värde 7 miljoner).
För några år sedan var det Stadspartner som gjorde Linköping till Sveriges svarta får när det gäller osund konkurrens, men det bolaget har sålts. Därför är det både pinsamt och djupt beklagligt att nonchalansen och småpåvefasonerna dyker upp på andra ställen i den kommunala organisationen.
Att Ispalatset och Stadsmissionen får uppdrag och intäkter kan förvisso ses som behjärtansvärda ändamål. Ispalatset är en del av LHC och det gynnar alltså stadens stolthet - hockeylaget - att Ispalatset går bra. Stadsmissionen är ännu mera ömmande. De ordnar praktikplatser för att hjälpa utsatta människor långt från arbetsmarknaden.
Men sociala krav, som att företag ska hjälpa utsatta, går att ställa i en offentlig upphandling. Om Stångåstaden hade gjort det kanske det hade visat sig att det finns fler än Stadsmissionen som ägnar sig åt socialt företagande, och kanske gör det bättre. Och LHC får faktiskt en hel del stöd från kommunen även utan smygavtalet med Ispalatset - nästan 5 miljoner i sponsringspengar förra året. Linköping borde ha nöjt sig med det, och låtit Ispalatset tävla med andra hugade entreprenörer om skötseln av Cloetta Center.
Linköpings kommun inklusive bolagen bör omedelbart utbilda alla berörda politiker och tjänstemän om LOU. Pinsamheterna får inte fortsätta. Då slutar människor att tro på bortförklaringarna om slarv och okunnighet, och börjar misstänka just vänskapskorruption och svågerpolitik. Den förtroendeförlusten har Linköping inte råd med.